To run at full speed are more fun

Så kommer dagens program. Var på "skolfestival" som det så fint hette. Alla klasser hade gjort egna frågor som de andra klasserna skulle svara på, som jag skrev i ett tidigare inlägg. Det var frågor om Japan, japaner och japansk kultur och så fanns det tre alternativ att välja mellan. Vår klass, den slösaste och oambitiösaste som är lägsta klassen i skolan, vad tror ni vi gjorde? Jo, vi vann förstås!! Haha, alla klasser hade verkligen lagt ner tid på sina frågor och hade teatrar och filmer hit och dit, medan vi bara läste frågorna upp och ner och sen didn't bother anymore, typ. Chansade på alla frågor också, och fuskade med I-phonen på några... men det tror jag alla grupper gjorde? Hur som helst var det lite flummigt att gå upp på scenen och ta emot priset när vi egentligen borde vara sämst. :) Priset var ganska bra, matcheckar till en restaurang på 500 yen per person! Vi ska gå så många som möjligt från klassen (alla är ju omöjligt?) och käka där. Kändes lite som vi blev bättre vänner när vi vann och alla gjorde high-five med varandra, ett fint ögonblick!
Efteråt tog vi en 20-minuterspromenad till en koreansk restaurang med den koreanska tjejen vi brukar hänga med och tre koreanska killar. Vi har försökt få med dem ut förut och äta koreanskt, men vi har aldrig lyckats vara lediga samtidigt. De var väldigt roliga, faktiskt, och de ville äta svenskt någon dag också, så det blir väl nästa tripp. Åt koreansk buffé med jag vet inte allt vad det hette, men gott var det! Rullade fram efteråt... det är något jag älskar med att bo här, att man får så god mat varenda dag!
Dagen avrundades med karaoke i två timmar och de koreanska killarna lät som om de var med i en pojkgrupp, typ. Sjuuuuukt duktiga! Och såklart DJs och producenter som har pluggat mode, vad annars? Kan asiater någon gång jobba med något normalt? Tydligen inte.

När vi kom hem var klockan bara lite efter fem så Nathalie bestämde sig för att exprimentera lite och tillagade fullkorns-bananscones i micron! Såklart, success. Tror jag åt typ 8 stycken, jag har lite ont i magen nu nästan. Blev i alla fall ingen middag efter det!
Sjukligt trött är jag nu, har inte varit stilla en sekund på tre dagar ungefär, ska bli nice att sova. Och jag ska inte ställa klockan tidigt imorgon, bara så pass att jag hinner äta frukost och fixa mig innan skolan! Aaaaaaah sova, det är verkligen en skön del av livet.

School's here, too

Om det är någon som vill veta var jag pluggar så är det här skolans hemsida:
http://www.manabi.co.jp/en/school.html

Jag går i Shinjuku School, fast den ligger i Takadanobaba. Den är mest central av alla Manabis skolor, därför valde jag den. Jag tycker att det är en toppenskola! De har dock inga nybörjarklasser där, utan man måste ligga på en ganska hög nivå (vilket inte jag gör...). Man får ett prov skickat hem till sig i Sverige innan man blir insorterad som man måste klara. De går väldigt fort fram också, så det gäller att koncentrera sig och plugga järnet så fort man har tid över.
Det positiva är att det inte är för mycket svenskar utan mest koreaner och kineser. På Kudan Institute, som jag gick i förut, och de flesta andra skolor hos språkresegrupperna kryllar det av svenskar. På Kudan kändes det nästan som om man var i Sverige ibland, det tycker inte jag är så värst kul. Då kan man ju lika gärna plugga i Sverige?

A smile is the most important thing

Så nu är jag officiellt en elev i Manabi-skolan! Gick till receptionen och bad om ett elev-kort eftersom alla andra fått sina första dan, då jag var i Egypten. Lärarna blev helt förfärade att jag inte fått något, de var helt övertygade om att jag redan hade ett. De frågade om ett foto (som egentligen ska vara taget inom 6 månader) men jag hade bara ett gammalt skolkort sen 2:an till hands. Men Natta säger att jag ser likadan ut nu som då så det gör inget...
Nu kan jag i alla fall gå och sjunga karaoke, gå på bio och annat kul till ett billigare pris! Wiihoo!!