Today's adventures

Idag träffade jag återigen Antonia i Harajuku. Vi fortsatte vår shoppingrunda som vi aldrig hann avklara igår och turligt nog hittade jag äntligen ett par fabulösa skor och ett snyggt linne på Forever21! Visst, den affären har inte särskilt bra kvalité på någonting, men om man är shoppingsugen så duger den eftersom den är så billig. Är alltid dit jag går när jag har ett shoppingbehov som måste stillas! Ett par fina solglasögon fick också följa med mig hem eftersom jag råkade ta sönder mina gamla för några veckor sedan och verkligen saknat ett par sen dess. Är det något jag är expert på förresten så är det att ha sönder solbrillor.

Åt också lunch innan shoppingrundan på en organisk restaurang i Omotesando. De hade väldigt god mat och en shop med massa ekologiska produkter, bland annat världens härligaste bröd till min stora lycka. Däremot fick jag för mig att kycklingen var för rå eftersom den såg så rosa ut inuti. Tryckte på den och allt och saften var ju vit som den ska så säkert inbillade jag mig. Till och med kyparen kom och frågade om något var fel på maten, så mycket som jag höll på och pillade... Antonia satt bara och skrattade åt mig, speciellt när jag började tjata om hur vi skulle få salmonella. Haha. Typiskt mig att börja inbilla mig sådana där saker helt plötsligt! Men jag mår inte illa än i alla fall så vi är nog safe.

Till middag åt vi okonomiyaki (japansk pizza/pannkaka som man steker på bordet framför sig, man kan ha i olika saker som skaldjur, räkor, ost, nudlar eller något annat man gillar) med Antonias två kompisar. Alla stora fangirls så det blev en hel del snack om idoler. Inte ofta man träffar likasinnade.

Imorgon ska jag sova hel dagen för min förkylning blir bara värre och värre. Skolan börjar ju igen om ynka fem dagar, tror det kommer bli ganska tufft så jag vill inte vara sjuk då! Åh, är alltid såhär att Hiromi blir dödssjuk först (hon ligger i sängen med kroppsvärk och en miljon grader hög feber och kan inte resa sig) och sen smittar hon mig! Vi är verkligen två veklingar. Lovar, vi är sjuka minst en gång i månaden.

I hope the road that spread out outside my window won't change

För övrigt idag har jag hängt med Antonia. Vi åt lunch, tittade runt i Shibuya, Harajuku och Omotesando, jag köpte en vit solhatt och ett par ljusbruna sandaler med låg klack till det ynka priset av 250 kr, sammanlagt. Har bara tygskor och typ tre par skor med monsterklack, och ärligt, inga av dem funkar speciellt bra i vardagen.
Sen tog vi purikura och satt på fiket ovanför Claire's på Takeshita-dori i Harajuku och tittade ner på alla snygga människor som gick förbi. Har varken purikura-bilder eller mobil-bilder, men jag ska fota skorna imorgon i alla fall!

Imorgon ska vi till ett ställe i Akasaka som tydligen har rea på en massa märkeskläder. Inte för att jag brukar ha råd med sånt men det är ju alltid kul att titta på alla läckerheter. (Det här är nog inte första gången ni hör mig säga det men: jag önskar jag var rik!) Men vi får se om jag lyckas fynda något, men i så fall ska det vara riktigt, riktigt billigt och prisvärt.

Bjuder på en bild från när vi gick till konbini igår ikväll. Spöket Romi!

Inte världens bästa kvalité när jag tar nattbilder med mobilen, men det är allt jag kan erbjuda. Önskar att jag kunde ta med er alla till den här bron nära där vi bor, med typiska gammeldags japanska bostadshus vid floden, och så de moderna skyskraporna i Shinjuku i bakgrunden. Älskar att gå här när det är mörkt!

Och klockan är halv två på natten!? Vad gör jag uppe och bloggar såhär sent? Måste säga åt mig själv nu på skarpen att gå och sova. God natt!

Girls gets excited over pasta

Gårdagens pasta i Omotesando med mozarella och tomatsås. Den var sjukt god alltså! Idag åt jag också gott, tacos och världens bästa crepes... var i Koenji med Antonia. Hade verkligen trevligt, men mer om det senare!

Snart ska jag dra till Gaki på Nabe-party. Många av våra japanska vänner har varit på Bali men nu är de hemma igen så då blir det självklart häng!

I'm feeling good again today

Hej hopp! (fulaste hälsningsfrasen)
Vaknade kvart i 9 idag, skyndade mig allt jag hade och mötte sen Antonia 10 i Harajuku. Vi åt onigiri i Yoyogi-parken, sen tog vi en liten promenad i det sköna vädret. Kollade på ryggsäckar, hittade så många bra att jag fick beslutsångest och inte köpte någon alls i slutändan... men jag måste verkligen ta mig i kragen för min väska jag har nu är olidligt jobbig, får så himla ont i ryggen av den!
Gick sen och åt lunch på en restaurang i Omotesando som hade jättegod pasta med mozarella. Tog bilder med Nias kamera så det kommer nog ikväll eller imorgon förhoppningsvis!
Avslutade med att gå till caféet vid Takeshita-dori i Harajuku där Nia jobbar och pluggade kanji tills hennes pass började. Fick gratis bakelser av chefen, schyrre va?

När jag kom hem för ett par timmar sen var jag så himla trött att jag inte orkade laga middag så det blev en bento-låda från Seven Eleven. Turligt nog var jag inte den enda som var lat, mötte både Hiromi och Soh-kun på vägen dit. Vi mikrade vår mat tillsammans sen, kände mig inte lika dålig som människa då, hahaha. Right now är jag superduktig och pluggar fortfarande. Alltså, ge mig en guldstjärna typ, ambitiös är bara mitt förnamn idag!

Förresten när jag läser det här inlägget låter det som att jag inte gör annat än äter? Men det är ju alltid höjdpunkten på dagen, eller hur?

Shopping gör mig fattig, teknikprylar gör mig irriterad

Kinou wa Miki to Harajuku e ikimashita.

Igår var jag i Harajuku med Miki. Det är svårt att mötas i Tokyo utan telefon, det är för stort och har för mycket människor. Men vi lyckades efter flera dagars funderande komma på en perfekt mötesplats i Omotesando! Jag råkade dock tänka fel när jag skulle ta tunnelbanan och kom dit tjugofem minuter för tidigt. Inget annat att göra än att utnyttja tiden med att sätta sig på en bänk och plugga. Pluggar nästan aldrig, så jag kände mig duktig och ambitiös. När Miki kom gick vi från Omotesando till Harajuku, vilket tog ungefär 20 minuter. Miki visade mig flera bra affärer på sidogator som jag aldrig gått in på förut! Vi köpte båda två alldeles för mycket, men vissa saker utlöste faktiskt seriösa habegär som var omöjliga att stå emot. Och det var första gången sen jag kom till Tokyo som jag köpte kläder!! Miki tyckte att "man får faktiskt ibland om man alltid är noga annars med pengarna". Yepp yepp, I couldn't agree more.

Efter vår shoppingrunda åt vi crêpes (vad annars?), min var fylld med banan, grädde, chokladsås och cheesecake, jag trodde att jag skulle dö för att den var så god, men det gjorde jag inte. Istället överlevde jag och gick med Miki och tog purikura. Därav de vackra bilderna ni kan skåda här! För er som inte vet är purikura en slags fotoautomat där man kan välja bakgrunder till bilderna, typ stå i New York fast man är i Tokyo eller låtsas som att man står bredvid en kändis eller helt enkelt bara vara äckligt rosa. Sen när man har fotat färdigt kan man rita, skriva och trycka olika stämplar som hjärtan och stjärnor på bilderna i en automat. När man är klar skriver man ut bilderna, som kommer ut färgglada och i stickerform, så man kan klistra fast dem på saker! Man kan också sända dem till sin mobil om man har docomo-mail vilket Miki har. :) Skönt att slippa trassla med scanners hit och dit!!

När vi kom tillbaka till Matsudo köpte jag en telefon. Allting jag lätt och smidigt och jag kunde inte låta bli att tänka på vilket bra land Japan är. Tills jag kom hem till guesthouset. Min mobil gick att starta, det gick att fota, det gick att skicka information och nummer mobiler emellan... men det gick INTE att ringa, maila, skicka sms eller ta emot samtal. Vad är det för knas? Gick dit idag igen och undrade vad som är fel, med en tjej som heter Azumi som tolk. Tydligen ville de att jag skulle visa mitt pass eller ID och min hemadress till Sverige. HEMADRESS!? Azumi frågade om det var okej att jag skrev ner adressen, men de ville ha den tryckt. Mannen i kassan förklarade besvärat att de flesta utlänningar som kommer in har adressen på sitt körkort. Vaaaa? Vad för himla land har det? Och varför just adressen?! Azumi fattade inte heller varför, men det här är Japan och allt är inte logiskt. Eller så fyller det en funktion men man vet bara inte vad. Hur som helst blev jag väldigt irriterad. Gick sen och åt med Azumi och en kille som heter Shinsuke (stavning: vem vet? ingen). Vi åt okonomiyaki som är en slags japansk pannkaka eller nåt, med olika innehåll som havsmat eller kött. Man steker det själv vid bordet, gärna med majonnäs eftersom japaner älskar det och har det till allt. Jag har aldrig ätit det förut, men det var jättegott och kändes intressant och japanskt. Sen åt vi McFlurry på McDonalds och gick hem.

Var också i Shinjuku med Natta och Martin idag. Vi tog tunnelbanan till Omotesando och sen gick vi via Harajuku till Shinjuku, vilket tog kanske en timme eller lite mer. I Harajuku stannade vi till på en stor second hand-butik som vi alla went bananas över. Kläder, åh vilka underbara kläder! Jag köpte två saker fast jag inte hade tänkt köpa något mer den här veckan eller nästa. Damn you wondeful store!! I second hand butiken fanns en MASSA snygga killar också, jag blev helt yr i huvudet. Kändes som att det är dit alla coola kids går och shoppar. Var sjukligt nära på att använda den väldigt användbara meningen "Anatta no denwabango wa nan-ban desu ka?" som vi nu nött i skolan i åratal. Det betyder "Vad är ditt telefonnummer?" och är en av de första sakerna jag lärde mig på japanska. Haha.

I Shinjuku köpte jag en adapter som (finally!) fungerade. Så nu kan jag använda dator, kameraladdare, mobilladdare och locktång utan problem! Wiiie :D

Imorgon ska vi tillbaka till telefonstället. Fick ett papper som jag ska fylla i och jag vet inte om man behöver pass ens ifall man gör det, men ändå. Upptäckte dock att man måste vara myndig för att det ska fungera, vilket är 20 år i Japan. Hoppas att det går bra att bara skriva mammas namn, ålder, adress och möjligtvis namnteckning eller om de är jättekinkiga... Man vet ju aldrig vad japaner tycker är viktigt och inte. Faktiskt.
Det som stör mig rätt mycket är också att Alexia köpt samma typ av telefon, men de fixade allting sånt här till henne på en gång och hon är 19 år hon med! Varför ska sånt här alltid krångla för just mig? Jag hoppas att det inte ska krångla imorgon. Azumi erbjöd sig att skriva hennes hemadress om det gör det, vilket är oehört generöst tycker jag. :)

Nu är klockan nästan midnatt och jag är trött. Imorgon ska jag nog inte göra någonting efter skolan, men man vet ju aldrig riktigt säkert. Blir nog någon form av party på kvällen i alla fall, om jag tycker att jag har nog med pengar.

See ya!

Tva dagar och tva olika sidor av Japan

Livet här gar framat med manga saker som händer hela tiden. I förrgar hängde jag med Natta och Martin efter skolan. Det började med att vi tog tunnelbanan till Omotesando och gick omkring pa sjuukt stora Kiddy Land (en leksaksaffär) och kollade pa alla gulliga och nuttiga saker. Sen at vi soppa pa en vegetarisk restaurang (typ inte sa lätt att hitta vegetarisk mat här, inte ens om man äter fisk) som var väldigt god. Vi fick en värmeapparat vid vart bord + filtar sa det gick att sitta ute och äta. Mysigt.
Naväl, vi hade bestämt att vi skulle se pa japansk stumfilm klockan sju, sa efter maten började vi ga at "det känns som hitat"-hallet. Vi tyckte att vi hade gott om tid, men det hela slutade med att vi hamnade lite off, inte mycket, men ända tillräckligt för att tvingas ta tunnelbanan tillbaka till Omotesando och sen tunnelbanan igen till stället där bion lag. Vi fick t o m springa en bit när vi väl var framme för att hinna innan det började. Hur som helst kom vi fram till nagat som jag tror var en konferenslokal med en bioduk. De visade tre korta animéer (japanska tecknade filmer) och en spelfilm pa en timme, alla svartvita rullar fran 30-talet. Det var väldigt intressant, inte som nagat jag varit med om förut. De visade filmerna i old school-style, dvs att det stod en man bredvid bioduken som gjorde alla röster till alla karaktärer! Han var fett grym!! En animé och filmen var textade pa engelska, vilket var skönt. Man koncentrerar sig nog mycket pa japanska hela tiden i alla fall. Jag kom hem runt kvart i elva och var nästan död.

Igar var jag med Erica fran min klass och hennes kompis Lina i rikemansomradet Daikanyama och sen i Shibuya. Jag har aldrig varit i Daikanyama förut och blir heller inte klok pa stället. Det känns som att affärer, bostäder och industrier trängs lite hur som helst, och det blir inte mindre förvirrande av att hela stadsomradet är byggt pa en kulle. Daikanyama är en av de delarna i Tokyo som är känt för sin shopping (om man är rik..) och visst fanns det manga snygga grejer där.
När vi ledsnade pa Daikanyama tog vi tunnelbanan till gamla palitliga Shibuya för att spendera kvällen pa Shibuya 109. Där finns sa mycket snygga saker att jag aldrig vet exakt vad jag vill ha och köper därför ingenting. Förutom diadem, förstas, vilket saklart hände även igar. Pa nagat vis slutar det alltid med att jag kommer hem med ett sant, jag vagar inte ens säga hur manga jag har! Erica och Lina köpte massa kläder, fast a andra sidan är de sma asiater sa de kan ta pa sig vad som helst och det passar och ser bra ut!! Lyckoostar. Vi akte hem vid nio när affärerna stänger och höll pa att dö av folkmassan pa tagen. Det är okej pa morgnarna när man ska till skolan men när man ska hem pa kvällen efter typ världens längsta shoppingrunda, da är det inte okej. Andra kvällen i rad jag kom hem sent och nästan död. Men som nagan här pa guesthouset sa med en axelryckning "man lever bara en gang". Sant.

Idag akte jag dock hem direkt efter skolan, läste lite och kollade tre avsnitt av Desperete Housewives pa Alexias dator. Nu har hon lagat mat, sa jag maste ga och äta. Ingen aning om vad som händer ikväll!

Konbanwa!