Shopping day, party night

Lite shopping med Ewe i Harajuku/Shibuya igår. Försökte hitta en vegansk restaurang men självklart hade jag glömt mobilen med vägbeskrivningen i. 

På kvällen drog vi till Shinjuku och hängde på en bar där vi träffade otalet konstiga människor. Vet inte vad som hände, men började undra om det var officiell slå-västerlänningar-dag typ. Alltså inte att vi var i slagsmål såklart, men folk var typ märkliga och skulle dunka i ryggen och slå undan händerna hela kvällen. Fattade noll. Men det var kul ändå!

Nu ska vi dra vidare. Ha en bra dag!

Food arcade

Buffématen på vår avslutning. Hade inte ens en aning om att vi skulle ha en middag, så det var verkligen en positiv överraskning. Jag som verkligen helt ärligt är sjuuuukt fattig (folk tror typ att det är nåt man bara säger, men jag lovar jag har INGA pengar) typ fyllde på min tallrik fyra gånger. Hahah man måste ju passa på när det bjuds!

Idag har jag och Ewe förresten varit i Harajuku och hängt. Vi drog lite second hand-butiker och självklart huvudgatan Takeshita-dori som jag egentligen inte är så förtjust i (hatar turistställen) men det är ju ändå rätt kul att se. Sen åkte vi till André i Ikebukuro och åt lunchs-bento från 7Eleven innan vi gick på en shoppingrunda och besökta några arkadhallar. Jag är verkligen sjukt trött, känns som det är jag som flugit och har jetlag! Men imorgon ska vi försöka oss ut på någon klubb ändå.

Cute baby sister and I

Åkte till Harajuku (hahah, som alltid ses vi där) och träffade söta Antonia efter skolan. Vi åt middag och jag försökte få det så billigt som möjligt eftersom jag nu är inne i en seriös spara pengar-period. Hade ingen kamera med mig men jag lägger upp en från förra veckan istället! Idag har dock Antonia fixat håret, så det är riktigt kort nu. En ursnygg page! Jag ska också gå och fixa mitt någon dag, men jag behåller det långt, jag är alldeles för tråkig för att klippa kort plus att jag tror att det inte skulle passa mig eller min hårtyp.

Jaja, nu har jag gjort klart läxan, den var riktigt svår idag, var hur mycket som helst vi som flyttat upp två klasser inte ens pluggat på! Men efter att ha slagit upp ungefär vart femte ord fattar jag nu det mest tror jag, haha. Nu väntar min sääääng. Visst är sängen typ ens bästa ägodel om man tänker efter...?

Today's adventures

Idag träffade jag återigen Antonia i Harajuku. Vi fortsatte vår shoppingrunda som vi aldrig hann avklara igår och turligt nog hittade jag äntligen ett par fabulösa skor och ett snyggt linne på Forever21! Visst, den affären har inte särskilt bra kvalité på någonting, men om man är shoppingsugen så duger den eftersom den är så billig. Är alltid dit jag går när jag har ett shoppingbehov som måste stillas! Ett par fina solglasögon fick också följa med mig hem eftersom jag råkade ta sönder mina gamla för några veckor sedan och verkligen saknat ett par sen dess. Är det något jag är expert på förresten så är det att ha sönder solbrillor.

Åt också lunch innan shoppingrundan på en organisk restaurang i Omotesando. De hade väldigt god mat och en shop med massa ekologiska produkter, bland annat världens härligaste bröd till min stora lycka. Däremot fick jag för mig att kycklingen var för rå eftersom den såg så rosa ut inuti. Tryckte på den och allt och saften var ju vit som den ska så säkert inbillade jag mig. Till och med kyparen kom och frågade om något var fel på maten, så mycket som jag höll på och pillade... Antonia satt bara och skrattade åt mig, speciellt när jag började tjata om hur vi skulle få salmonella. Haha. Typiskt mig att börja inbilla mig sådana där saker helt plötsligt! Men jag mår inte illa än i alla fall så vi är nog safe.

Till middag åt vi okonomiyaki (japansk pizza/pannkaka som man steker på bordet framför sig, man kan ha i olika saker som skaldjur, räkor, ost, nudlar eller något annat man gillar) med Antonias två kompisar. Alla stora fangirls så det blev en hel del snack om idoler. Inte ofta man träffar likasinnade.

Imorgon ska jag sova hel dagen för min förkylning blir bara värre och värre. Skolan börjar ju igen om ynka fem dagar, tror det kommer bli ganska tufft så jag vill inte vara sjuk då! Åh, är alltid såhär att Hiromi blir dödssjuk först (hon ligger i sängen med kroppsvärk och en miljon grader hög feber och kan inte resa sig) och sen smittar hon mig! Vi är verkligen två veklingar. Lovar, vi är sjuka minst en gång i månaden.

It's been a while since I've seen them

 Klev upp rätt sent idag, men tvingade mig ändå iväg till Harajuku för att träffa Antonia som jag inte sett sen hon flyttade från Tokyo i juni förra året. Vi åt lunch innan vi kikade runt lite i butikerna. Hittade dock inget intressant, det var alldeles för kort tid för det. Men jag vill verkligen ha ett par skor så imorgon ska jag göra ett nytt försök!

På kvällen mötte vi upp vår kompis Mana och hennes kompis Mizuki för middag i Shinjuku. Har saknat Mana också! Vi har faktiskt inte setts sen oktober otroligt nog. Hon är alltid så upptagen med sitt jobb, dans (hon är både bakgrundsdansare till en massa band och danslärare), sin pojkvän och alla sina kompisar. Är det någon jag känner som jobbar hårt så är det hon! Hoppas det inte hinner gå lika länge tills vi ses igen dock.

Alla i huset är riktigt förkylda och jag känner både halsont och huvudvärk själv, så jag ska sova ordentligt nu och hoppas på att det går över till imorgon.

Christmas decorations around Tokyo, part 2

Kan inte sluta ta bilder på julpynt och alla miljontals lampor som Tokyo är dekorerat med just nu! Så himla mysigt och fint. Här är från Harajuku och Ikebukuro.

Too full

 Idag hängde jag med snygga Erica. Vi åkte till Harajuku för att shoppa, men ingen av oss kom hem med någonting. Istället blev det sjukt mycket i förtäringsväg. Började med bubbelté (kan inte förklara det, men det är typ som söt mjölk med gelékulor i).

Efter ett par timmar i Harajukus butiker åkte vi till Ikebukuro där vi hittade en indisk restaurang som tydligen var jättepoppis. Fick vänta 40 min utanför, men vi fick både heater och filtar så det var ganska lugnt. Och så gav de oss en gratis, megastor efterätt bestående av chokladpaj och äppelpaj! Synd att vi var lite för mätta för att trycka i oss hela. Är fortfarande proppmätt fyra timmar senare...

Imorgon ska vi upp och köpa julmat på IKEA. Jag läste på deras hemsida att de ska ha julskinka inne, hoppas! Vill verkliiiigen äta julskinka just nu.

The sun is coming closer

Varför krånglar alltid internet där jag bor? Det är verkligen störande! Ville lägga upp lite purikura-bilder som vi tagit idag, men jag antar att det får vänta till imorgon. Hängde iaf med Antonia och Gustav i Harajuku, vi åt riktigt god mat på ett ställe jag och Antonia brukar gå till ibland.

Det är också helt sjuk värme här, som jag skrivit förut. Idag var det +32 och jag trodde jag skulle smälta bort. Då och då kom det sköna vindar, men mestadels ville jag bara sjunka genom jorden. Den värsta perioden är i slutet av juli, då är det +35 och vindstilla varje dag, säger de. Lägg på luftfuktigheten på det. Wiihoo. Kommer ju vara helt dyblöt varje dag, och säkert svimma flera gånger! Idag fick jag typ solfrossa när jag kom hem, fast jag hade solglasögon, +30-solkräm och drack litervis med vatten. Vad mer ska man behöva göra egentligen? Inte gå ut alls?

Sov gott alla! Ska iaf jag försöka göra nu. Med AC:n PÅ.

To slow

Jag vet inte vad som är fel på internet, men det segar oerhört och jag får inte alls upp några bilder! Måste gå och sova, så det får bli ett bildlöst inlägg, även om det är tråkigt...

Det händer en del spännande grejer just nu, jag har något att göra nästan varje dag. Ska dock inte gå närmare in på det här på bloggen än, men det är roligt i alla fall.

Det var också kul att träffa Miki igen! Vi sjöng karaoke i Harajuku som vanligt (måste öva), tog purikura och lunchade med Nathalie. Det är alltid trevligt när man träffar vänner man inte sett på riktigt länge. Och Miki är så duktig på svenska nu också, det är helt otroligt! Jag tror inte jag är lika bra på japanska, ändå har jag pluggat det längre. Haha.

Idag har jag investerat i lite mer saker till mitt rum, det börjar bli riktigt mysigt. Jag saknar bara en fin, färgglad matta och såklart sen skön stol, sen är mitt rum nästintill perfekt! Visst, en klädstång till skulle inte sitta fel, men jag får inte plats med det någonstans. När mitt rum är färdigt ska jag fota och visa.

God natt, och hoppas att det inte regnar lika kraftigt hos er som det gör här!

I hope the road that spread out outside my window won't change

För övrigt idag har jag hängt med Antonia. Vi åt lunch, tittade runt i Shibuya, Harajuku och Omotesando, jag köpte en vit solhatt och ett par ljusbruna sandaler med låg klack till det ynka priset av 250 kr, sammanlagt. Har bara tygskor och typ tre par skor med monsterklack, och ärligt, inga av dem funkar speciellt bra i vardagen.
Sen tog vi purikura och satt på fiket ovanför Claire's på Takeshita-dori i Harajuku och tittade ner på alla snygga människor som gick förbi. Har varken purikura-bilder eller mobil-bilder, men jag ska fota skorna imorgon i alla fall!

Imorgon ska vi till ett ställe i Akasaka som tydligen har rea på en massa märkeskläder. Inte för att jag brukar ha råd med sånt men det är ju alltid kul att titta på alla läckerheter. (Det här är nog inte första gången ni hör mig säga det men: jag önskar jag var rik!) Men vi får se om jag lyckas fynda något, men i så fall ska det vara riktigt, riktigt billigt och prisvärt.

Bjuder på en bild från när vi gick till konbini igår ikväll. Spöket Romi!

Inte världens bästa kvalité när jag tar nattbilder med mobilen, men det är allt jag kan erbjuda. Önskar att jag kunde ta med er alla till den här bron nära där vi bor, med typiska gammeldags japanska bostadshus vid floden, och så de moderna skyskraporna i Shinjuku i bakgrunden. Älskar att gå här när det är mörkt!

Och klockan är halv två på natten!? Vad gör jag uppe och bloggar såhär sent? Måste säga åt mig själv nu på skarpen att gå och sova. God natt!

I'm good at shopping

Jag idag på Kinji-cafét! Kinji är en second hand-butik i Harajuku, med en hel del billiga kläder och saker. På våningen över ligger något dyrare, men dock underbara, Hanjiro, som också säljer vintage. Jag fyndade en del grejer idag! Jag kan fota en del av sakerna imorgon så får ni se själva.
Har också gått omkring från typ klockan ett till halv åtta, i regnet. Spelar typ ingen roll att jag hade paraply, jag blev dyblöt ändå. Men så kan det gå! Jag var verkligen på shopping-humör, vad kan stoppa mig då?

Imorgon är middag och karaoke. Wiiie!

I'm feeling good again today

Hej hopp! (fulaste hälsningsfrasen)
Vaknade kvart i 9 idag, skyndade mig allt jag hade och mötte sen Antonia 10 i Harajuku. Vi åt onigiri i Yoyogi-parken, sen tog vi en liten promenad i det sköna vädret. Kollade på ryggsäckar, hittade så många bra att jag fick beslutsångest och inte köpte någon alls i slutändan... men jag måste verkligen ta mig i kragen för min väska jag har nu är olidligt jobbig, får så himla ont i ryggen av den!
Gick sen och åt lunch på en restaurang i Omotesando som hade jättegod pasta med mozarella. Tog bilder med Nias kamera så det kommer nog ikväll eller imorgon förhoppningsvis!
Avslutade med att gå till caféet vid Takeshita-dori i Harajuku där Nia jobbar och pluggade kanji tills hennes pass började. Fick gratis bakelser av chefen, schyrre va?

När jag kom hem för ett par timmar sen var jag så himla trött att jag inte orkade laga middag så det blev en bento-låda från Seven Eleven. Turligt nog var jag inte den enda som var lat, mötte både Hiromi och Soh-kun på vägen dit. Vi mikrade vår mat tillsammans sen, kände mig inte lika dålig som människa då, hahaha. Right now är jag superduktig och pluggar fortfarande. Alltså, ge mig en guldstjärna typ, ambitiös är bara mitt förnamn idag!

Förresten när jag läser det här inlägget låter det som att jag inte gör annat än äter? Men det är ju alltid höjdpunkten på dagen, eller hur?

The same things on the menu

Idag är det prick en månad sen jag kom till Tokyo, oj vad tiden går fort!? Ibland vet inte min hjärna om jag just kom hit eller om jag alltid bott här. Det är helt sjukt hur snabbt man vänjer sig vid Tokyo-livet igen.

En bild på några smarriga mackor (med mindre smarrig soppa) jag åt när vi var i Harajuku och shoppade. Alltså dessa mackor, jag kan inte sluta äta dem? Sjukt onyttigt, jag tror jag ska ha en brödfri vecka nästa vecka (eller veckan efter, hehe...)

Here, there and everywhere is a stage

Tänkte åka till Kichijoji idag innan skolan men det blev Harajuku istället. Ville kolla lite second hand-butiker och titta in på Skin Food. Köpte en ursöt spetsjacka som jag ska ha om några veckor när det blir lite varmare! Den var väldigt billig, ca 100 kr. Råkade också shoppa upp halva Skin Food-affären, men jag kan inte rå för det... deras grejer är himmelriket för mig! Alltså om ni åker till Asien någon gång i erat liv så måste ni gå dit, det är riktigt billigt också enligt mitt tycke. Finns i Korea, Japan och säkerligen i stora städer i Kina också? Kan säga att ägg-hårinpackningen jag köpte där har gjort mitt hår så sjuuuukt lent!

Här nedanför är det jag köpte åt mig själv. Milk & Honey Body Lotion och Lolliglossy Lip Tube + en påse med presenter av butiken, typ lite olika masker och ögonserum och allt vad det är! Resten av grejerna är presenter till någon. Den personen kommer bli glad tror jag, hade iaf jag blivit!

Orkar inte fota mig själv med jackan på, är för lat för det. Men det kommer ju säkert dyka upp en sån bild förr eller senare! :) Nu ska jag plugga, har inte orkat göra det nästan alls (förutom i skolan då) medan jag hade infektionen.

Let there always be blue skies!

Jag har saknat Miki sååå mycket och för någon vecka sen träffade jag henne äntligen! Hon bor i Yokohama nu med sin man Staffan, men hon åkte in till Tokyo för att träffa mig. Vi sågs i Harajuku där vi sjöng karaoke i 2 timmar (första gången på den här resan jag sjöng karaoke! = CHOCK) och givetvis sjöng vi alla våra favoritlåtar! Flashbacks! Vi har också 3-4 stycken som vi alltid sjunger ihop. Vi borde seriöst starta en popgrupp. Vi låter sjuuukt bra tillsammans! ;)
Och jag svär, varje gång vi träffas, bara vi två, så är det mirakulöst nog bra väder! Vi är som Den perfekta väder-duon!! Det har aldrig slagit fel.





Efter karaoken gick vi på en shoppingrunda. Jag hittade massa fina, billiga grejer! Tokyo kryllar av underbara second hand-butiker där man verkligen kan fynda. Man borde nästan ta och skriva en "Tokyo Second Hand"-guide. Hahahah. Fast det finns säkert redan om man letar lite.
Nåja, sen tog vi PURIKURA efter typ ett års längtan! Alltså jag älskar verkligen det!! Det gör Miki också så vi tar alltid, alltid när vi gör grejer tillsammans. Bättre och finare minnen kan man inte få.

Drömmarnas pojkcafé

Jag har just kommit hem från det mest underbara, absurda, konstiga, gulliga och japanska stället jag någonsin varit på! Café Edelstein, där du kliver in mitt i en tysk internatskola från 1900-talets början och blir serverad té och tårtbitar av unga, japanska skolpojkar. Namnet Café Edelstein kommer från en mangaserie med samma namn som handlar om just en internatskola i Tyskland och elevernas vardagsliv där.

Efter åratal av maid-caféer (där tjejer klär ut sig i franska hembiträden) har allt fler temacaféer börjat äntra Tokyoscenen. Café Edelstein är ett av de nya koncepten, dit många affärskvinnor kommer och kopplar av och snackar med unga, fagra, dockliknande pojkar. Hit kommer också unga tjejer för att "få hjälp med läxorna" och om du går dit över 40 gånger kan du välja en egen butler. På caféet finns också en ung, snygg lärare och en sträng, kvinnlig rektor som ger eleverna smisk när de är olydiga. Det är ju trots allt tidigt 1900-tal, då aga fortfarande förekommer. Hemlig kärlek kan också pågå mellan eleverna, om man är uppmärksam nog att se små tecken två pojkar emellan.

Rollspelet är verkligen perfekt och våra två killar består av den söta flickpojken som är jätteosäker och tappar saker och den coola killen med halvlångt hår och ett säkert flin. Är man stammis kommer man träffa ännu fler elever och karaktärer, det finns 30 stycken. Läraren är givetvis också där och några stammisflickor bredvid oss, själva utklädda i sekelskiftskläder, kallar honom "sensei" och pratar om hur det går på skolan. Det hela är bisarrt men gulligt, och så typiskt, typiskt japanskt. Det känns dock inte så skumt som man kan tro att sitta där, det känns mer mysigt och avslappnat även om jag har lust att börja skratta flera gånger och verkligen måste hålla mig för att inte brista ut i ett hejdlöst fnitter/stort asgarv.

Caféet ligger mitt i Harajuku och först vågar vi inte gå in, det känns lite smått pinsamt. Dessutom är det en dörr man måste öppna och det står en gammeldags brevlåda utanför som jag inte riktigt fattar vad den är till för. Kanske att lämna kärleksbrev till pojkarna i? Läraren öppnar dörren och säger på den artigaste japanskan som finns "Välkomna in" och bugar lite mjukt. Den söta flickpojken skriker osäkert till de övriga gesterna "åh nej och jag som är så dålig på engelska!" när han ser att vi är västerlänningar samtidigt som han stöter till pianot och alla börjar skratta. Vi sätter oss till bords och får en lista med regler som läraren förklarar för oss innan vi får själva menyn. Jag uppfattar endast att man inte får ta kort på något annat än maten (därför är bilderna ovanför hittade på internet, men killen på andra fotot var den coola av våra butlers), och antar att jag inte kommer göra något som bryter mot reglerna om jag bara sitter still.

När flickpojken sen ska ta emot våra beställningar ser han osäkert på oss och läser innantill på ett papper "what would you like to order?" och när Natta berömmer hans engelska blir han så generad att det ser ut som att han vill springa därifrån. Vi beställer alla tre varsin dyr blåbärstårtbit och den söta flickpojken bugar nervöst och läser på pappret "Is.. that... all?" och kollar osäkert på oss. Vi säger alla tre "awwwh" lite lågt och han fnissar flickigt innan han bugar och går därifrån. Han är så gullig att man bara vill stoppa honom i sin ficka och ta med honom hem. Den coola killen kommer med blåbärstårtan och han är mer säker på handen, flinar lite illmarigt. Vi äter tårtbitarna långsamt för att inte sitta där dumt utan något att göra. Vi är där som besökare och får (eller måste, jag vet inte) stanna en timme. Hela tiden blir vi tilltalade som "Maria-sama", "Nathalie-sama" och "Lois-sama", där ändelsen betyder att man i princip är en gudinna, eller åtminstone en prinsessa.

En bit bort tappar flickpojken något på backen och ber så hemskt mycket om ursäkt till kvinnan vid bordet intill. Men hon skrattar bara förtjust och han drar sig blygt någon meter bakåt och börjar fingra på pianot bakom sig medan han pratar och ler sockersött mot henne. När han sen kommer för att hämta våra tallrikar blir han jättebesvärad och fattar inte hur han ska kunna ta tre tallrikar på samma gång. Efter någon minuts funderande inser han dock att han kan lasta alla tallrikarna PÅ varandra, vilket tar honom ca 3 minuter och jag måste vända bort huvudet och bita mig i läppen för att inte börja skratta. Årets sötaste och absurdaste händelse. Vi beställer sen in kallt kaffe bara för att ha något att göra och den coola killen som tydligen heter Sakurai tar emot beställningarna. Vi funderar på om vi ska öva vår japanska på dessa underkastade offer men låter bli. Det känns lite för pinsamt plus att vi nog skulle skrämma livet ur flickpojken.

När sedan tiden är ute får vi skriva i en gästbok och jag skriver en kul hälsning på svenska och sen följer läraren oss till dörren. Han säger att det skulle vara väldigt trevligt om vi ville komma tillbaka igen och sen bugar han djupt gång på gång tills vi försvunnit genom ytterdörren en våning under.

Mitt inre håller på att dö av massa skratt som vill ut medan jag tänker "skratta inte förrän du kommit runt hörnet, skratta inte förrän du kommit runt hörnet, skratta inte förrän du kommit runt hörnet...". När jag äntligen gjort det brister jag ut i mitt största garv någonsin och börjar springa allt jag har till en mur en bit bort som jag sätter mig på huk bakom och är nära att gå under av magkramper. Natta och Lois skrattar också av all absurdhet som just övermannat oss men vi kan ändå inte låta bli att känna oss lite småkära i alla pojkarna. Den kommande timmen går vi runt och ältar vad vi varit med om och hur söta de var. Jag har lätt att se varför folk fastnar i det där stället och går dit gång på gång. Men jag tror ändå inte att jag kommer komma upp i 40 gånger-gränsen då jag får önska mig vem jag vill som butler...

Ja, det var min dag det. På stället där kvinnors drömmar slår in. Nåja, i alla fall vissas.

Ha det bra!

Våren är kommen och jag träffade Ellie-Rose!!

Våren har verkligen kommit till Tokyo. Det har varit strålande sol och över 20 grader i flera dagar. Nästa vecka kommer körsbärsblomningen och då kommer hela staden vara som en blomsterträdgård!! Det känns skönt att kunna gå omkring i shorts och t-shirt, jag hade till och med solglasögon och solkräm igår. Ändå kände jag mig lite småbränd på kroppen. Är det inte underbart? Jag bävar efter att åka hem en månad och se snö... I veckan var jag, Natta, Erica och Lena i Yoyogi-parken och gottade oss i solen. Det satt en massa kärlekspar på filtar och ett gäng spelade frisbee. Någon dag ska vi ha picknick med frukt, mackor, onigiri och godis! Jag hoppas att det här vädret är bestående!!

Fredagen var en ledig dag, så vi (jag, Miki, Natta, Erica, Lena, Rasmus och Jonas från klassen + Jonas japanske kompis, en kille från andra klassen + hans japanska flickvän var med) bestämde oss för att parta på torsdagen. Ericas kompis hade tipsat om en bar/klubb i Harajuku där en modell som heter Ellie-Rose skulle vara DJ. Hon är en av Japans snyggaste och kändaste modeller och modellar för tidningen ViVi Magazine. Hon var till och med snyggare på riktigt än på bild och det är minsann en bedrift! Jag tog ett foto med henne:



Trumpet och trumma kom också fram senare på natten och såhär glada blev vi av det:

Enjoy :D Nu ska jag handla mat, sen plugga, sen städa, sen KANSKE klubba ikväll... om jag orkar. Annars ska jag nog läsa en bok, hahah.

See you!

Okej, så nu ska jag berätta för er vad som hände i onsdags och torsdags förra veckan! Och några andra dagar också förstås :P

På onsdagen var det en gratisklubb i Roppongi som jag, Natta, Erica, Lena och Erika, Nattas kompis på besök från Sverige, tänkte gå till. Vi skulle mötas halv tolv på stationen, och för en gångs skull var jag först på plats, en kvart innan utsatt tid. Annars är jag liksom den alla får vänta på eftersom jag åker med en störd tunnelbanelinje som alltid är sen. Jag tänkte "jippie" för jag börjar må dåligt av att få alla att vänta. Sen kom Natta och Erika på pricken utsatt tid, men Erica och Lena fanns inte att se någonstans. Inte heller efter en kvart, inte efter tjugo minuter och inte efter en halvtimme heller. Efter en stunds lekande i rulltrappan (Nattas otroliga bus-character kom fram, annars är hon alltid så cool) beslöt vi oss för att gå till McDonalds eller något annat i närheten och vänta istället för det började bli kallt. Vi hittade ett Starbucks med en otrolig tidningsavdelning där man fick läsa tidningarna medan man åt och drack lite kaffe. Fyrtio minuter gick, och femtio men inte en livstecken från flickorna. Jag ringde och ringde men hörde bara den fördömda japanska rösten som talade om för mig att det inte gick att ringa numret jag ville. Okej, det är Tokyo som är typ världens säkraste storstad, men det betyder inte att det inte kan hända nåt så jag började bli orolig. Försökte dock att ta det lugnt och tänka att ineting hänt, så vi gick till klubben och försökte komma in. Erika är dock bara arton år så vakten sa nej. Illa för oss. Vi tänkte att vi kanske skulle ha lite mer tur i centrala Roppongi så vi började gå ditåt. Icket icket. Där fanns bara sånna där klubbar jag absolut inte gillar som har svarta inkastare som skriker "Hey baby wanna come in yo?", typ. Så vi fortsatte gå. Och gå. Och gå. På väg mot Shibuya för att hitta en klubb (alternativt bar). Men det var kallt och vi var trötta så istället gick vi till Jonathan's där vi somnade och beställde in mat om vartannat. Notera att sista tåget hade gått, annars hade vi inte suttit där utan åkt hem! Ni kanske tycker att det låter skumt att somna på en restaurang, men det är så det går till i Japan. Här måste man nämligen ta varje chans man får. Sova på tunnelbanan, i bussen, i restaurangen, i baren... alla ställen man kan komma på godkänns för japaner är annars alltid igång dynget runt, typ. Klockan fem åkte vi i alla fall tillbaka till våra guesthouses, utan att Erica eller Lena synts till. Sov bort resten av dagen och gick INTE till skolan (no shit).

Pratade med Erica dagen efter, och här är deras kväll: Till deras rum i guesthouset behöver man ett elektroniskt kort, eftersom dörren låses automatiskt när man stänger den. Det här kortet brukar alltid Lena bära på, men såklart inte den här kvällen. Båda råkade vara ute ur rummet samtidigt, utan att veta det. Lena endast iklädd linne och hotpants eftersom de höll på att göra sig i ordning, när de skulle in igen kom på att "oj, hur ska vi komma in jag har inget kort?" De lånade en grannes telefon och ringde till företaget som äger guesthouset för att be nån komma dit och låsa upp, men svaret blev att de inte kunde låsa upp så sent på kvällen (ca elva), utan Erica och Lena skulle bli tvungna att vänta tills tio morgonen därpå, vilket alltså var nio timmar. Och tänk nu på vad jag har sagt om värme, att det är lika kallt inne som ute... De övervägde ett tag att gå till Roppongi för att försöka hitta oss, men det hade varit ett omöjligt uppdrag, både för att det är stort och för att Lena bara hade innetofflor på sig. Istället sprang de hem till Rose i Lenas klass som bor några minuter ifrån dem med sin man och bankade på dörren tills hon öppnade. Där sov de sedan över i gästrummet. Grejen var att de inte hade några telefoner och inte kan mitt nummer utantill, så de kunde inte höra av sig förrän nästa dag. Kan dock säga att det inte blev nån skola dagen efter för dem heller, haha.

På torsdagen fyllde Lena år, så vi alla samlades på Friday's biffställe för att fira. Jag beställde dock inte biff, utan nachos med smält ost och guacamole... jag kan inte beskriva godheten i det hela när man bara är van vid nudlar och ris. Sen åt jag såklart chokladtårtan som Lena fick i present och sen delade vi en massa på grädde/chokladsås-presenten som Lena fick av personalen. Det var så gott!! Efter att vi ätit gick vi till en engelsk bar där någon engelsman som jobbade var sjukt otrevlig. Han log inte en gång när han tog våra beställningar (så o-japanskt) och när Lena tänkte ett tag på vad hon ville ha (typ fem sekunder) så himlade han med ögonen och verkade tycka det var skitjobbigt. För Rose rann dock droppen över när engelsmannen tvingade Erica att köpa något, annars var vi tvungna att lämna stället. Vi hotade med att gå utan att betala och han sa bara "be my guest, I don't need you anyway". Jag kan inte ens beskriva idiotin i det hela, men ni fattar själva. När Rose bad honom be om ursäkt sa han bara "Why should I do that? I didn't do anything wrong It's you guys who can't follow the rules! You shouldn't care if I'm polite or not!", typ. Nej okej, för kunderna kommer säkert tillbaka om servitören är otrevlig? Alltså helt seriöst, han förstörde hela kvällen. :(

Resten av helgen gjorde jag faktiskt ingenting, jag var alldeles för trött. Plus att jag ska till Disney Land imorgon så jag vill spara pengar. I veckan var jag dock i Kashiwa med Miki, det ligger 1 station härifrån med snabbtåget och kanske 6 stationer ifrån med vanliga tåget. Där finns en massa fina second hand-butiker och allt är allmänt gulligt. Jag köpte en svart klänning med stjärnor på och ett matchande halsband. Ska nog ha det i morgon på Disney Land :) Vi åt middag där också, jag beställde in nåt ris till min mat som råkade ha små vita, en centimeters-fiskar i sig, med ögon!! tror någon att jag ville äta upp dem? Nej, naturligtvis inte!! Soooo nasty!! Jag satt och petade i maten i typ en halvtimme för att få bort alla fiskar. :) Miki sa att "men ögonen är ju nyttiga, man blir smart av dem", men mig kan man inte lura så lätt! Hellre osmart än äta ögon, det säger jag bara!

Annars har jag också varit i Shimo-Kitasawa igen med Natta och Erica. Jag blir galen på det stället, de har smycken (och kläder) i tusental men jag har aldrig nog med pengar för att köpa nåt när jag är där. Jag svär att om jag har pengar sista veckan ska jag dit och shoppa allt jag kan!

Har också varit på på karaoke två dagar i rad efter skolan. Det är nämligen vääääldigt billigt på dagarna. Bara 40 yen/halvtimme vilket är lika med ca 4 kronor. Först var jag där med Miki vilket såklart ägde fett och nästa dag visade jag Natta och Erica stället, som ligger i Harajuku, och Erica fick låtsas vara japan så vi kunde använda Mikis medlemskort! Det enda irriterande med karaoke är att man MÅSTE beställa nåt annars får man inte komma in. Och en dryck kostar ungefär 500 yen. Men ändå. BILLIGT OVER ALL. Måste fler gånger!

Alltså jag är väldigt trött idag så det här inlägget kanske blev ostrukturerat eller konstigt skrivet eller nåt, men ni får ursäkta mig! Bättre dåligt än inget, eller hur? :)

Imorgon är det i alla fall Disney Land så se fram emot att läsa om det :D Jag ska åka järnet med karuseller :D

Mata ne!

Shopping gör mig fattig, teknikprylar gör mig irriterad

Kinou wa Miki to Harajuku e ikimashita.

Igår var jag i Harajuku med Miki. Det är svårt att mötas i Tokyo utan telefon, det är för stort och har för mycket människor. Men vi lyckades efter flera dagars funderande komma på en perfekt mötesplats i Omotesando! Jag råkade dock tänka fel när jag skulle ta tunnelbanan och kom dit tjugofem minuter för tidigt. Inget annat att göra än att utnyttja tiden med att sätta sig på en bänk och plugga. Pluggar nästan aldrig, så jag kände mig duktig och ambitiös. När Miki kom gick vi från Omotesando till Harajuku, vilket tog ungefär 20 minuter. Miki visade mig flera bra affärer på sidogator som jag aldrig gått in på förut! Vi köpte båda två alldeles för mycket, men vissa saker utlöste faktiskt seriösa habegär som var omöjliga att stå emot. Och det var första gången sen jag kom till Tokyo som jag köpte kläder!! Miki tyckte att "man får faktiskt ibland om man alltid är noga annars med pengarna". Yepp yepp, I couldn't agree more.

Efter vår shoppingrunda åt vi crêpes (vad annars?), min var fylld med banan, grädde, chokladsås och cheesecake, jag trodde att jag skulle dö för att den var så god, men det gjorde jag inte. Istället överlevde jag och gick med Miki och tog purikura. Därav de vackra bilderna ni kan skåda här! För er som inte vet är purikura en slags fotoautomat där man kan välja bakgrunder till bilderna, typ stå i New York fast man är i Tokyo eller låtsas som att man står bredvid en kändis eller helt enkelt bara vara äckligt rosa. Sen när man har fotat färdigt kan man rita, skriva och trycka olika stämplar som hjärtan och stjärnor på bilderna i en automat. När man är klar skriver man ut bilderna, som kommer ut färgglada och i stickerform, så man kan klistra fast dem på saker! Man kan också sända dem till sin mobil om man har docomo-mail vilket Miki har. :) Skönt att slippa trassla med scanners hit och dit!!

När vi kom tillbaka till Matsudo köpte jag en telefon. Allting jag lätt och smidigt och jag kunde inte låta bli att tänka på vilket bra land Japan är. Tills jag kom hem till guesthouset. Min mobil gick att starta, det gick att fota, det gick att skicka information och nummer mobiler emellan... men det gick INTE att ringa, maila, skicka sms eller ta emot samtal. Vad är det för knas? Gick dit idag igen och undrade vad som är fel, med en tjej som heter Azumi som tolk. Tydligen ville de att jag skulle visa mitt pass eller ID och min hemadress till Sverige. HEMADRESS!? Azumi frågade om det var okej att jag skrev ner adressen, men de ville ha den tryckt. Mannen i kassan förklarade besvärat att de flesta utlänningar som kommer in har adressen på sitt körkort. Vaaaa? Vad för himla land har det? Och varför just adressen?! Azumi fattade inte heller varför, men det här är Japan och allt är inte logiskt. Eller så fyller det en funktion men man vet bara inte vad. Hur som helst blev jag väldigt irriterad. Gick sen och åt med Azumi och en kille som heter Shinsuke (stavning: vem vet? ingen). Vi åt okonomiyaki som är en slags japansk pannkaka eller nåt, med olika innehåll som havsmat eller kött. Man steker det själv vid bordet, gärna med majonnäs eftersom japaner älskar det och har det till allt. Jag har aldrig ätit det förut, men det var jättegott och kändes intressant och japanskt. Sen åt vi McFlurry på McDonalds och gick hem.

Var också i Shinjuku med Natta och Martin idag. Vi tog tunnelbanan till Omotesando och sen gick vi via Harajuku till Shinjuku, vilket tog kanske en timme eller lite mer. I Harajuku stannade vi till på en stor second hand-butik som vi alla went bananas över. Kläder, åh vilka underbara kläder! Jag köpte två saker fast jag inte hade tänkt köpa något mer den här veckan eller nästa. Damn you wondeful store!! I second hand butiken fanns en MASSA snygga killar också, jag blev helt yr i huvudet. Kändes som att det är dit alla coola kids går och shoppar. Var sjukligt nära på att använda den väldigt användbara meningen "Anatta no denwabango wa nan-ban desu ka?" som vi nu nött i skolan i åratal. Det betyder "Vad är ditt telefonnummer?" och är en av de första sakerna jag lärde mig på japanska. Haha.

I Shinjuku köpte jag en adapter som (finally!) fungerade. Så nu kan jag använda dator, kameraladdare, mobilladdare och locktång utan problem! Wiiie :D

Imorgon ska vi tillbaka till telefonstället. Fick ett papper som jag ska fylla i och jag vet inte om man behöver pass ens ifall man gör det, men ändå. Upptäckte dock att man måste vara myndig för att det ska fungera, vilket är 20 år i Japan. Hoppas att det går bra att bara skriva mammas namn, ålder, adress och möjligtvis namnteckning eller om de är jättekinkiga... Man vet ju aldrig vad japaner tycker är viktigt och inte. Faktiskt.
Det som stör mig rätt mycket är också att Alexia köpt samma typ av telefon, men de fixade allting sånt här till henne på en gång och hon är 19 år hon med! Varför ska sånt här alltid krångla för just mig? Jag hoppas att det inte ska krångla imorgon. Azumi erbjöd sig att skriva hennes hemadress om det gör det, vilket är oehört generöst tycker jag. :)

Nu är klockan nästan midnatt och jag är trött. Imorgon ska jag nog inte göra någonting efter skolan, men man vet ju aldrig riktigt säkert. Blir nog någon form av party på kvällen i alla fall, om jag tycker att jag har nog med pengar.

See ya!