The beach is the perfect place

Imorgon på natten drar jag och några vänner iväg till stranden Shirahama i Izu, drygt 10 mil utanför Tokyo. Vi kommer komma på fram på morgonen och sen hänga hela dagen på stranden! Jag tänker ta med mig Pride and Prejudice och ligga och läsa i skuggan, säkerligen bada och kanske leka några strandlekar? På kvällen ska vi ha beach party och bränna tomtebloss i mörkret, något som jag sett japaner göra i flertalet filmer och tv-serier och alltid velat göra själv. Och så är det tydligen fyrverkerier på stranden varje kväll i juli och augusti! Sen stannar vi en natt på ett hotell vid stranden där jag har höga förväntningar på sängen, hoppas på att få sova lite för en gångs skull. Middagen ingår också i hotellpriset, ganska nice. Tror det kommer bli huuuur kul som helst, är verkligen pepp på lite strandhäng efter all denna värme.
Vi åker dock hem direkt på morgonen sen, så det kan ju hända att jag inte får sova ut lika mycket som jag velat, haha. Åh, det påminner mig: snääääälla mamma och pappa, låt oss åka bort nånstans när ni kommer i september så jag får sova på hotell litegrann? Va, va, va!? Ni ska bara veta hur lust jag är att ta in en eller två nätter på typ Hilton just nu bara för att få sova ordentligt, haha. När jag väl somnar drömmer jag om sköna sängar nästan!

Läste nu på litegrann om Shirahama och tydligen har de vit sand importerad från Australien? Haha. Så de fraktade sand i ett flygplan då eller? Båt? Hur fraktar man sand? Och hur häller man ut det? Typ släpper från planet eller kör dit det i lastbilar från flygplatsen? För det kan väl inte ha kommit med båt ändå? Är det vanligt att man fraktar sand till stränder? Åh, det är så jobbigt att ha min hjärna ibland, den tänker för mycket...

Bilderna är förresten tagna från google, ville bara visa hur Shirahama ser ut.

The world of books and adventures

Varför känner man sig som en "dålig människa" när man är oaktiverad? Alltså lat, seg och nästan lite trög? Även om man vet att man behöver vila? Känner verkligen "men jag gör ju ingen nytta"-hetsen hela tiden. För att inte tala om hur min kropp vill göra nåt kul! Min hjärna, dock, säger "nej, stopp och belägg!" och ja, då vågar jag inte direkt hitta på något. Hjärnan lyssnar man ju på.
Igår spenderade jag 6 timmar på en filt på golvet där jag åt choklad på en tisdag och läste Peter Pan. En riktigt lyckad tisdag, om jag får säga det själv! Imorgon ska jag masa mig iväg till en bokaffär som säljer böcker på engelska, blev hemskt sugen plötsligt på att läsa gamla klassiker. Kanske tar mig an någon Jane Austen? Pride and Prejudice har jag velat läsa förut. Fast lite sugen är jag att fortsätta på äventyrstemat efter Peter Pan, så det kan lika gärna bli Adventures of Tom Sawyer eller nåt liknande istället. Fick sån lust att läsa den efter att ha hängt på Tom Sawyers ö där på Disneyland! Eller så blir det båda. Eller några helt andra. Vi får se!

Sen har jag blivit bjuden på en liten 3-dagars strandsemester utanför Tokyo. Eller ja, bjuden att följa med, betala får jag givetvis göra själv... vet inte vad det kommer kosta ännu eller exakt var det ligger, så har inte riktigt bestämt mig än. Men det lutar åt ja oavsett kostnad, känner mig grymt sugen på att åka! Haha, ni vet ju när det vankas något roligt, inte kan jag hålla mig borta!
Det är roligt att det är en tjej jag inte känt så länge som bjudit med mig. Vi har faktiskt bara träffats en gång tidigare, men mailat hyfsat regelbundet på våra telefoner. Ska bli kul att träffa hennes kompisar! Mer vänner, yes puriisu!!

On our round, round planet, in our big, big universe, just a little, little bit of sympathy, can turn into a big, big love

Ställen jag vill åka till förutom Tokyo:

1. Nya Zeeland
2. Taipei, Taiwan
3. Shanghai, Kina
4. New York, USA
5. Las Vegas, USA
6. Los Angeles, USA
7. Miami, USA
8. Någon okänd ö i Grekland
9. Dublin, Irland
10. London, England
11. Paris, Frankrike
12. Moskva, Ryssland
13. Berlin, Tyskland
14. Nairobi, Kenya
15. Melbourne, Australien
16. Dubai, Förenade Arabemiraten
17. Rio De Janeiro, Brasilien
18. Någon av de indonesiska öarna Sumatra, Bali, Borneo, Java eller Julön
19. Torontro, Montreal eller Vancover i Kanada
20. Venedig, Italien
21. Rom, Italien
22. Milano, Italien
23. Madrid, Spanien
24. Hanga Roa, Påskön
25. Kuala Lumpur, Malaysia
26. Rabat, Marocko
27. Lissabon, Portugal
28. Madeira, Portugal
29. Färöarna eller Grönland, Danmark
30. Bahamas
31. Suva, Fijiöarna
32. Kathmandu, Nepal
33. Port Moresby, Papua Nya Guinea
34. Mamaia, Rumänien
35. Bukarest, Rumänien
36. Apia, Samoa
37. Vatikanstaten
38. Edinburgh, Skottland
39. Kapstaden, Sydafrika
40. Hiroshima, Japan

:D

Så, vem är på ovanstående Jorden Runt-tur?

Alltså, seriöst. Jag önskar att jag levde på typ 1400-talet, då skulle jag lätt ha blivit upptäcksresare. Resa och hitta nya platser och kulturer är det roligaste som finns, i mitt tycke. Att lära känna olika folkslag med annorlunda synsätt på livet, att lära såg förstå dem och inse att allt som vi lärt oss i våra liv kanske inte alltid är det rätta, eller mest effektiva. Det finns alltid något nyttigt att hämta hos andra, ibland blir man förvånad vilken uppfinningsrikedom och vishet det finns där ute. Jag blir inspirerad av att möta människor som tänker annorlunda än mig! Dessutom, vilka otroligt trevliga, vänliga, tillmötesgående och hjälpsamma människor det finns. Ibland blir jag ju nästan tårögd av all vänlighet. Inte för att vara sån, men svenskar har mycket att lära ibland.

Och vilka platser det finns också. När jag reser vill jag uppleva, se något nytt och fascineras. Visst, att ligga på en sandstrand kan också vara skönt, men om jag får välja den ultimata resan väljer jag alla gånger att resa till en plats som har något spännande. Kanske övernaturliga berg och vyer, en helt hyperteknisk galen storstad, tempel eller forntida efterlämningar. Jag vill inte bara insupa kulturen, jag vill närapå dricka den! Det finns inget bättre än att komma till en plats, bli helt överrumplad och tänka "wow, alltså det här ska jag berätta för mina barnbarn!!" Jag kan inte beskriva det, men något händer inom mig när jag hittar ett nytt, ultimat, fantastiskt, underbart ställe. Hur ska jag någonsin kunna bosätta mig nånstans? Jag vill verkligen resa, resa, resa hela mitt liv!

Ibland får jag panik när jag inser att jag "redan" är 22 och inte upplevt ens hälften av de platser jag vill se. Jag vet, jag har hela livet på mig, men folk börjar ju redan gifta sig och skaffa barn i min närhet, något jag känner mig högst osugen på just nu (fast roligt när andra gör det, så jag får gå på bröllop och kolla på söta bebisar). Men en dag ska jag också ha en hel drös med barn, och jag hoppas att jag hunnit uppleva så mycket som möjligt innan dess. Vänta till pensionen kan man ju såklart också göra, men nu råkar jag vara världens mest otåliga människa, så den tanken känns tung! Jaja, allt har sin tid, som det brukar heta? Men jag känner bara just nu i detta ögonblick att jag aldrig vill sluta resa. När man vet hur stor världen är, hur kan man inte ha den minsta dragning att få ta del av det? Vi har ju världen framför våra fötter, vi kan göra, ta oss vart vi vill! För mig är den tanken så otrolig att den nästan är för mycket.

Inte för att nedgradera Sverige på något sätt. Sverige är fantastiskt fint. Den svenska sommaren, till exempel, är nog toppklass i världen. Något som en del svenskar inte inser och uppskattar nog mycket. Grönska, vatten, vackra skärgårdar och mysiga städer. Ni ska veta hur många japaner som vill till Sverige efter att ha sett bilder på svensk sommar! Ni därhemma har just påbörjat en fantastisk period, ta till vara på den!

There are still places we don't know of in the world

Har nu inte bara hållt till i Tokyo hela mitt liv, utan innan jag begav mig hit igen hann jag med en tripp till Egypten över nyår med hela min familj! Det var mycket trevligt att åka iväg allihop, även om den del grejer inte riktigt gick som vi tänkt...
Har en hel massa bilder, men jag tänkte ägna det här inlägget åt pyramiderna! Det var häftigt att få se dem på riktigt, även om de kanske inte var lika enorma som jag hade tänkt mig. Särskilt inte sfinxen. Är också glad att vi kunde gå in en sväng i en av pyramiderna. De har ju stängt den största för några år sen, vem vet hur länge till man får lova att krypa in i de andra?
Museumet i Kairo var dock det mest spännande, fast vi fick bara lov att gå runt där i 45 min. Jag hade velat ha på mig en hel dag! Har hört att de förstört värdefulla mumier under upproret som pågår där nu, så jag hade också turen att skynda förbi de skatterna innan huvudena rullade (bostavligt talat).
Det var en fin dag, men jag vart lite förfärad över allt skräp som ligger precis intill och bilvägen som går mellan två pyramider (!?). Dessutom ligger pyramiderna nästan mitt i stan nu för tiden, så man kan ju undra hur mycket föroreningar de förstörs av varje dag? Borde de inte vara lite mer rädda om det sista av de sju underverken som faktiskt finns kvar?

Seasons goes by, we're getting older. The best time is right now.

Tänkte skriva idag innan skolan men jag kom på en läxa som jag inte tänkt på innan... men jaja, vem läser bloggar på förmiddagen ändå? (Förutom du då kanske mamma? I bet you're checking every five minutes!)

Vi var i alla fall i Shizuoka igår på en liten tripp. Vi hann med både det ena och det andra. Började med att vi tog sista kvällståget till Shun och sov där för att hinna upp i tid. Dvs 05.30 alltså... Typ mitt natten för att vara oss. Vi skulle nämligen bila i 2 timmar och med så mycket på schemat var vi tvungna att starta i tid. Onsen var såklart först, det låg nära Mt Fuji som är ett mycket, mycket vackert berg.

Tyckte det nästan blev för varmt att bada i källorna. Kände mig yr och illamående efter ett tag. Japanskorna hade mycket kul åt mitt beteende. Men ren blev jag då i alla fall. Hade på oss fina japanska pyjamasar när vi inte badade.

Och pojkarna förstås!

Maten var väldigt, väldigt god. Sobanudlar och sashimi... mmmmm, säger jag bara!

Två flickor med en sötnivå högre än choklad och glass tillsammans. Gaki och Reisa, med andra ord.

Tydligen var ingången till hotellet känt för sin långa entré av vita plastblad. Det var faktiskt riktigt vackert även om det kanske inte låter så exotiskt.

Vår kompis Ryu kommer från ett ställe nära Mt Fuji, så vi passade på att hälsa på hans jättevackra mamma och hennes totalt galna lilla hund. Hon bjöd på frukt, bakelser och varm choklad.

Nathalie och Shun demonstrerar rolighetsnivån och har såklart kameran i högsta hugg. De två utan en kamera? Hah! Men det är tur att någon är bra på att dokumentera i alla fall.

På kvällen innan vi körde hem svängde vi förbi en megamega stor outlet med märkeskläder. Chloé, Chanel, Burberry, Gucci, Prada, Marc Jacobs och typ alla andra märken som existerar fanns där. Allt var nedsatt med 40-90% typ. Fortfarande extremt dyrt men ändå värt. Köpt dock inget (så lugna ner dig mamma) men vi funderar på att åka dit sen igen och gå igenom hela stället under en heldag. Nu var vi där så himla kort tid. Det var väldigt fint dock och typiskt Tokyoanskt med lysrör och lampor överallt.

Nu är jag i valet och kvalet om jag ska åka till HUB och se Japan-Korea eller inte? Är sjukligt trött och så har jag en gigantisk mängd läxor till imorgon. Börjar iofs inte förrän halv ett så jag kanske kan göra dem hos Antonia imorgon? Måste ju sova över där på grund av de satans icke-gående nattågen.

What's coming is the future we create for ourselves

Hade en mycket trevlig afton för någon vecka sedan. Träffade Yui, Gaki, Ryuu, Shun och två andra grabbar från fotbollslaget. De fyra första råkar vara mina bästa vänner (förutom Miki då förstås) så vi hade verkligen roligt! De beställde in en massa mat, men en hel del friterat och sånt som jag inte gillar, så jag misstänker att de gav mig en liten rabatt, de brukar ju göra det. Tyckte jag kom rätt så billigt undan.
Det roligaste var att de nu börjar våga använda sin engelska när de känner mig lite bättre. Fast det vill inte säga att deras engelska är särskilt bra... Gaki skulle förklara vad det var för slags fisk som hon beställde in: "Whaitu smarru fish. HE has lots of eggs." Tydligen var det sånna där små, torkade fiskar man äter hela, med huvudet och allt. Jag tyckte själv att jag var sjukt modig som vågade äta en, trots att jag fortfarande vägrar äta allt med ögon, och kapade huvudet... men ändå, åt ju alla inälvor och allt som medföljer de små krakarna! Det var ganska gott, alltså inte direkt det smarrigaste jag ätit, men helt okej. Smakade typ, salt.

VARNING! PSYCHO-LÅNGT!!

Och jag måste säga det till alla som undrar över och påpekar hur modig jag är hela tiden som åker själv. Men jag tycker inte att det är speciellt modigt, det är bara kul. Jag försöker inte låta överlägsen, men det finns så många människor som sitter där hemma och drömmer om att resa och göra saker, men aldrig får tummen ur ja, ni vet vad... Men att resa själv är det bästa som finns! Det kan verka som att jag slösar sjukt mycket, med shopping, middagar och klubbar nästan varje dag, men tänk då på att jag lever ca 6 månader innan varje resa på typ ingenting. Jag shoppar inte, festar knappt heller. Det enda jag lägger på pengar på är en fika då och då. Allt för att verkligen ta mig dit jag vill. Jag är bra på att spara. Känslan när man uppnår det man vill är obetalbar, jag lever gärna på nudlar och luft (och en frukt kanske, annars får man skörbjugg säger mamma), så länge jag lyckas uppnå mina mål. För mina drömmar är inte gratis, tyvärr...

Och de bra delarna med att resa själv är så många att jag skulle kunna ägna hela natten åt att rabbla upp dem, men de främsta är: för det första lär man känna hur många nya människor som helst, just här i Japan sånna som inte kan engelska så man tvingas prata japanska. Dvs, man lär sig fortare. Man tvingar sig också att söka kontakt med de man redan känner och de som man just träffat. Om jag till exempel stöter på någon på en klubb som är rolig så tar jag hans/hennes nummer, facebook och mail relativt snabbt, och ofta mailar jag dem redan nästa dag. Det brukar vara mycket uppskattat, alla säger att japaner är väldigt inåtdragna, men bara man anstränger sig så är de oftast tacksamma över att få internationella vänner!

Man lär sig också sjukt mycket om sig själv, när det händer saker, hur man reagerar. När det kommer en jordbävning, när det stormar på natten, när man känner sig obekväm när man går hem själv, när man tvingas laga mat eller rensa avlopp... det finns ingen som gör något åt en, det finns ingen som håller en i handen. Jag tycker man blir mycket starkare av att resa ensam.

Visst kan det vara trevligt att prata svenska ibland, det medger jag. Ibland får man ju nästan huvudvärk av att bara tänka på japanska hela tiden, men om man till exempel går i en språkskola finns det oftast andra svenskar i skolan. Då kan man träffa dem på dagarna, men ändå göra saker själv ibland. När man vill.

Att resa själv är lika med frihet, vänskap och självrannsakan. Ibland får jag nästan panik över att det finns så många ställen jag hade velat se innan jag dör. Försöker intala mig själv att jag inte ens fyllt 21 än, att det säkert hinns med. Men då måste man verkligen ligga i. Spara, spara, spara. Jag vill inte sluta mitt liv med att tänka vad jag skulle ha gjort, utan bara vara glad för att jag verkligen gjorde det.

Nu blev det lite långt igen, och en aning djupt på slutet kanske. But you get the idea! Det är inget fel på att resa själv, och det är absolut inte svårt! Det bästa av allt är hur utåtriktad man blir när man inser att det inte är farligt att prata med människor. Snacka om att öva sin sociala förmåga.

Grattis om ni läste ända hit, ni får en kram som färdats genom cyberspace!! :)