Två bilder från ikväll. Vi åt hur mycket som helst! Typiskt Japan att ta in smårätt efter smårätt och när man tror att "nu måste det väl ändå vara över" för man är huuur mätt som helst, då tar de in själva huvudrätten. Och jag vet inte varför, men på något sätt känns det så trevligt att inte ha en egen tallrik. Gillar det där när man sitter och pickar med pinnarna i tio olika rätter. Varför nöja sig med en rätt om man kan få smaka alla!? Plus att det blir mer gemenskap vid bordet om alla delar.
Och vet ni vad jag med gillar med Japan? Att man delar notan, rätt och slätt. Inget öre hit eller öre dit som det ofta är i Sverige, utan alla betalar exakt lika mycket varje gång. Ibland kanske man inte äter så mycket och i början kan det kännas lite snopet att man ändå måste betala lika mycket som det andra. Men sen inser man att det jämnar ut sig ändå. Ibland är man istället den som är hungrigast och då tjänar man ju på det! Det är så himla sniket och tar alldeles för lång tid att sitta och räkna med mobilen "okej, du tog det och du tog det... och jag har det här! Det blir... nej, vänta det blev fel... eh? Va? Kan inte stämma? Jag räknar igen!" Typ själva uträkningen tar lika lång tid som att äta. Nej, splitta notan säger jag!
Och vet ni vad jag med gillar med Japan? Att man delar notan, rätt och slätt. Inget öre hit eller öre dit som det ofta är i Sverige, utan alla betalar exakt lika mycket varje gång. Ibland kanske man inte äter så mycket och i början kan det kännas lite snopet att man ändå måste betala lika mycket som det andra. Men sen inser man att det jämnar ut sig ändå. Ibland är man istället den som är hungrigast och då tjänar man ju på det! Det är så himla sniket och tar alldeles för lång tid att sitta och räkna med mobilen "okej, du tog det och du tog det... och jag har det här! Det blir... nej, vänta det blev fel... eh? Va? Kan inte stämma? Jag räknar igen!" Typ själva uträkningen tar lika lång tid som att äta. Nej, splitta notan säger jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar