Blogg listad på Bloggtoppen.se

tisdag 15 mars 2011

On my way

Ska trots allt bli skönt att åka hem imorgon, för min egen säkerhets skull. Det ser inte bara dåligt ut för kärnkraftverken, utan jordbävningar har även börjat drabba ställen man inte trodde skulle påverkas från början. Tokyo är inte säkert över huvud taget längre, det är faktiskt vad jag tror.

Min mage mår inte bra, inte mitt huvud heller. Nu blir det 3,5 timmars sömn, sen ska vi dra härifrån 4.00 och ta en taxi till Narita. Förhoppningsvis inga jordbävningar, tsunami, kärnkraftverk, vulkaner eller liknande som sätter stopp för flygen. Ta hand om er allihop, vi ses förhoppningsvis snart.

måndag 14 mars 2011

Sayonara See You Again Adois Bye Bye Chacca!

Med tanke på hur allting ser ut med kärnkraftverken - de verkar inte få stopp på det inom den närmaste framtiden, snarare tvärtom - har jag bestämt mig för att evakuera bort från Japan. Min ursprungliga plan var att bege mig söderut ut mot till exempel Kyoto, men med tanke på att det var en jordbävning i Nagano förut idag, på skalan 7, så betyder det att även inlandet är utsatt för risker. Just nu rör sig jordplattorna så mycket under Japan att det är svårt att säga exakt var nästa skalv kommer att ske.
Har funderat länge och väl på Korea. Men ifall ett kärnkraftverk verkligen skulle totalkapitulera tror jag att det är säkrast att hålla sig ifrån den här delen av Asien över huvud taget. Jag tror att kärnkraftverken kommer stå bra som det ser ut nu, men man kan aldrig veta med naturens krafter. Plötsligt drabbas Fukushima av ytterligare en jordbävning eller tsunami och då är det ju kört. Jag vill inte vara i närheten då.
Slutligen har jag alltså kommit fram till att resa hem till Sverige i 2-3 veckor. Då hinner förhoppningsvis läget förbättras och man kan överblicka hur förödelsen av kraftverken kommer att se ut. Förhoppningsvis har jag även mina föräldrar i bagaget! Det lägliga är att jag har vårlov från och med nästa vecka fram tills 12 april, så inte ens skolan kan hålla mig kvar. Mina terminsprov däremot hoppas jag på att få göra efter lovet istället. Vi tänker nämligen lämna landet redan på onsdag - just nu känns det mest ju förr desto bättre! Vi behöver dock morgondagen på oss för att prata med skolan, hyresvärden, packa lite och säga hejdå till våra sharemates och andra vänner.

Jag lämnar Japan med blandade känslor. Jag vet att jag kommer tillbaka väldigt snart och det är en tröst. Jag kommer däremot inte kunna sova en blund på hela tiden och jag kommer oroa sönder mig över alla mina underbara Tokyo-vänner! Jag önskar att jag kunde få med mig dem allihop till Sverige. Tyvärr och stolta nationalister som de är vill ingen av dem lämna sitt folk. Jag ser inget fel i det, och de har bett mig att åka hem till mitt land eftersom jag har den möjligheten.

En del svenskar har påpekat att jag är dum som inte ville hem på en gång (och jag vill egentligen fortfarande inte det) men jag tror att ni måste vara här, på plats, och älska Japan lika mycket som jag för att förstå. Jag tänker inte ens börja förklara varför jag känner som jag känner, men Japan är som ett andra hem för mig, på riktigt. Det känns som jag hör hemma här på samma sätt som jag hör hemma i Sverige. Jag verkligen älskar det här landet, de här människorna och den här staden! Och eftersom vi inte heller har sett någon förödelse, vi alla mår bra och är hela och kan fortsätta som vanligt är det svårt att inse den riktiga faran. Alla bilder ni ser, som sagt, är ju inte härifrån och det enda sättet vi påverkas (hittills) är psykiskt. Hade det inte varit för kärnkraftverken hade jag stannat kvar, utan tvivel. Kanske till och med volontärarbetat på lovet. Vilket jag kanske gör ändå, när jag är tillbaka här.

Så vi ses i Sverige om några dagar! Kommer fortsätta uppdatera idag och imorgon och när jag är hemma också. Ska ju ändå bli skönt att träffa alla er!!

söndag 13 mars 2011

Keep your faith

Vad händer? Hur mår jag? Är jag okej? Hur är stämningen här? Vad säger de på japanska nyheter? Tror jag fått ca 500 frågor idag från alla hemma i Sverige. Jag är glad att ny bryr er och förstår att ni är oroliga. Dock har det blivit liiite drygt att säga samma sak om och om igen så nu uppdaterar jag bloggen och hoppas att alla läser den och mina statusuppdateringar på facebook! Har ju även kontakt med NSD så ni som bor i Norrbotten kan ju alltid ta och läsa den för att se vad som händer i Tokyo. Expressen har också otroligt bra mediebevakning med Just Nu Live-rapport!

Idag känns allting så himla konstigt. Ibland känner jag mig helt blasé, ibland jättestark, ibland rädd, ibland orolig, ibland ledsen, ibland som att jag inte bryr mig och ibland som att jag bryr mig för mycket! Tänker dock påpeka att Tokyo ÄR HELT, bilderna ni ser är INTE HÄRIFRÅN, våra byggnader står (för det mesta) kvar och vi är inte skadade någon av oss! Jag har tio fingrar, tio tår och ett huvud på axlarna. Likaså har alla andra jag träffar.

Dock är det mystiskt att alla affärer och restauranger är stängda, att alla hyllor gapar tomma i supermarket och att det är slut flaskvatten på en del ställen. Och så är det konstigt att höra helikoptrar och att skämta och skratta med sina vänner trots att man vet var de är på väg. Man vet inte riktigt vad man ska känna och säga. Är det okej att skämta om situationen? Kanske man behöver det? Är det okej att vara glad? Borde man stänga in sig och sörja för alla förlorade liv? Jag har aldrig varit med om något liknande och hoppas att jag aldrig behöver vara det igen. Och jag hoppas att ingen av er behöver vara det heller.

Det mest oroande är förstås kärnkraftverken. Japanska regeringen påstår att de har det mesta under kontroll och att strålningen bara når en radie på 2 mil. Svenska medier påstår dock att det är att mörklägga och lura befolkningen. Alla japaner på mitt boende litar däremot till 100% på regeringen och det är väldigt typiskt japanskt att ha sån tillit till styrande makt. Jag är säker på att flera av er känner till den japanska mentaliten sen andra världskriget? Så sent som på 40-talet slutade japanerna tro att deras kejsare var sonsonsonsonsosv till Gud. De är ett folk med tillit och det har alltid genomsyrat deras samhälle, på gott och ont.

Det är nu totalt 3 kärnkraftverk med problem, i Fukushima, Onagawa och Tokai. Många reaktorer är svåra att kyla ned och om de exploderar uppstår härdsmälta. 210 000 människor har evakuerats och 190 har utsatts för radioaktiv strålning. Vad härdsmälta innebär verkar inte alla riktigt veta. Igår sa experten Janne Wallenius till Expressen: "En härdsmälta betyder att kärnbränslet har smält. I värsta fall kan då radioaktivt jod och cesium släppas ut till omgivningen. Det föreligger dock ingen risk alls för en kärnexplosion. Utsläppen är förmodligen inte farliga för personer som inte arbetar vid kraftverket." Det låter ganska hoppfullt, men samtidigt säger många olika saker. Om vinden blåser in över landet kan det bli problem även i Tokyo. Många bedömer dock den risken som mycket liten. Och som det ser ut nu blåser vindarna ut mot havet.

Ifall situationen med kärnkraftverken förvärras kan det hända att jag åker tillbaka till Sverige. Jag har en liten situation med byte av visum dock, så jag måste fixa det innan jag kan ta mig någonstans. Korea är också ett alternativ, annars drar vi nog bara mot söder och håller oss från kusten, där borde man vara hyfsat säker i alla fall. Men jag tar inga förhastade beslut. Imorgon ska vi tala med ambassaden och skolan och se vad de säger. Våra terminsprov är uppskjutna i alla fall en eller två dagar, men jag tror nästan att det kommer bli längre. Imorgon kommer strömmen stängas av i "förorten" runt Tokyo nämligen. Området jag bor i bör inte påverkas, det ligger i vad som räknas till city. Här finns för många viktiga byggnader som bedöms måste ha el.

Nu ska jag sova och sen ta mig till skolan imorgon. Oroa inte ihjäl er, det hjälper ingen! Och jag är inte religiös, men jag ber ändå för allas säkerhet och att det räcker med katastrofer nu. Vulkanutbrottet var ju bara toppen på isberget. Hoppas ni gör detsamma.

lördag 12 mars 2011

All we can do is share, each and every life

Tack alla människor som hört av sig, det är verkligen värmande med så mycket support.
Här i Tokyo är läget stabilt just nu, men ingen vet vad som händer om några timmar, eller minuter. Det har utfärdats en varning om en till stor jordbävning i Tokyo, så alla är handlingsberedda. Vi har mycket kläder på oss när vi sover, en vattenflaska vid sängen, tv:n på för att följa direktioner och alla lampor släckta. Det kan mycket väl hända att det blir strömavbrott, de använder ju havsvatten för att kyla ner generatorerna i kärnkraftverket.
Uppdaterar också om matfronten, nästan alla hyllor gapade tomma när jag gick till ett supermarket här i närheten idag och tydligen ser det likadant ut överallt i Tokyo. Lyckligtvis har jag handlat för bara några dagar sedan, så jag har ett förråd om det skulle behövas. De flesta affärer har också varit stängda under dagen och enligt vad jag har hört har vägarna gapat nästan lika tomma. Inte många har kört bil idag.

Jag tänkte inte bli för känslom eller personlig i det här inlägget, men jag måste ändå påpeka hur fruktansvärt, jobbigt och hemskt det känns. Inte för min egen del, utan för alla människor som har mist sitt liv/mist en anhörig/förlorat sina hem/blivit evakuerade. Det är en sån tradgedi att det inte finns ord att beskriva det. Allting händer så nära inpå och vi är alla påverkade. Vi känner också av jordbävningar, en dels hem är förstörda och vissa kan inte ta sig hem. Hela Tokyo är i ett vakuum, vi håller alla andan tillsammans medan vi väntar på vad som ska hända härnäst.
Och alla är självklart rädda för den radioaktiva strålningen. Jag borde inte säga lyckligtvis med tanke på hur många som drabbas, men om man ska vara egoistisk är Tokyo långt från kärnkraftverket. De har evakuerat en radie på 2 mil, det är så långt de tror att radioaktiviteten når, Tokyo är 25 mil därifrån. Inte att förglömma vindar och regn, förstås. Men vi torde vara okej.

Klockan är halv två på natten men jag är inte ett dugg trött. Jag har varit trött hela dagen, men just nu känner jag ingenting, jag bara väntar. Det känns lite som att vara i en film.

Men man kanske borde gå och lägga sig ändå?

fredag 11 mars 2011

I'm glad I'm alive

Hej, mina kära vänner i Sverige!
Jag mår bra som ni kanske har läst på min facebook-sida. Det har varit en lång dag med många olika känslor. Som ni alla läst har det varit en jordbävning i Japan med en stor tsunami som följd. Här i Tokyo har vi dock "bara" drabbats av jordbävningen och alla verkar vara okej. Ett kärnkraftverk som gått sönder och några byggnader som brinner, men trots allt är skadan ganska liten.
Själv var jag i skolan när jordbävningen kom. Vi trodde först att det bara var ett litet jordskalv som det kan komma då och då, men sen blev den bara större och större. Tillslut blev vi nog alla lite rädda och en koreansk kille skrek "Nej, jag vill inte dö ogift!" och så bröt paniken ut. Vissa tjejer i klassen grät, andra, som jag, blev sjukligt illamående och ville helst gå och kräkas någonstans. Skolans personal kom in i klassrummet och bad oss krypa in under borden och hålla i stolarna och absolut inte gå därifrån. Alla skrek och det var riktigt obehagligt. Sen bestämde de sig för att det var för farligt för oss att stanna kvar inomhus, för en del grejer började ramla ner från väggarna och tydligen hade en vägg raserat mellan killarnas och tjejernas badrum. Vår skola är på sjätte våningen men vi fick såklart inte använda hissen, så alla sprang ner i ett enda kaos. Väggarna i trapphuset var alldeles fulla i stora sprickor och vi fick ju inte direkt mindre panik av det.
Skolan lotsade oss vidare till en lågstadieskola alldeles bredvid som har en stor, öppen skolgård där det satt en massa barn redan i söta små hjälmar. Där fick vi sen sitta i ca en timme och känna på ganska så kraftiga efterskalv och se himlen bli svart. När det sedan började lugna ner sig fick vi höra att det inte gick några tunnelbanor över huvud taget, inte heller fungerade några telefoner.
Några från klassen bestämde oss för att gå till Ben's Café och hänga tills tunnelbanorna skulle börja gå igen. Där fick vi dock höra att de inte skulle börja gå igen på hela dagen, eller kvällen. Fick se en karta över de linjerna som var utslagna, och ja, det omfattade hela tunnelbanesystemet. Lite modfällda undrade vi över hur vi skulle ta oss hem. En timmes gång är ju egentligen inte så farligt, men när man är klädd för varmt vårväder när temperaturen sjunkit till, typ, noll är det inte så kul. Jag försökte plugga lite, men jag mådde fortfarande illa, mina händer skakade och jag var yr pga av efterskalven så det gick inget vidare. Åt lite, drack en latte, men mest hade vi ganska tråkigt. Räddaren kom tre och en halv timme senare i form av Shun, Nathalies pojkvän, som dök upp på fiket och meddelande att han hade motorcykeln med sig! Jag blev jättelycklig (fartälskare som jag är, ni ska se mig på nöjesfält!) och hoppade snällt upp bakom honom. Brukar ta en kvart till vårt hus tydligen, men nu blev färden istället 30 min på grund av trafikstockningar. Insåg dock vilken tuuuuuur jag hade att jag slapp gå, precis hela Tokyo såg ut som Shibuya crossing!! Det var verkligen människor överallt, och bussköerna var typ en mil långa. Jag förstår inte hur alla dessa människor ska ta sig hem? Finns så otroligt många människor som pendlar till Tokyo... de får nog gå ut och roa sig på någon bar eller karaokeställe inatt. Tur att det är fredag.
Shun släppte av mig vid 7/11 som ligger vid slutet av gatan vid vårt hus, tänkte köpa lite bröd. Jag och alla andra. Den sjukaste synen när man går in i en affär och alla hyllor gapar tomma. Slutade med att jag gick därifrån med lite choklad.

Nu är jag hemma och är så himla trött. Efterskalven kommer och går men hittills har vi inte märkt av "den andra jordbävningen" som tydligen väntar Tokyo. Vi har blivit uppmande att sova med mycket kläder och ha en väska i beredskap om vi måste fly ut ur husen i natt, men förhoppningsvis ska vi slippa det. Min kropp gör också ont överallt och jag är verkligen yr eftersom marken gungar konstant och har gjort det sen jordbävningen halv tre (klockan är nu halvett på natten).
Min Japan-mamma Natsuko har kokat te åt mig och står och manar på mig att gå och sova, jag tror det syns att jag är helt slut? Men jag försöker vara positiv ändå och är glad att jag inte är i tsunami-området. Tänker hela tiden på de drygt 300 som troligtvis omkommit här i Japan, alla deras anhöriga, på Hawaii och andra platser som nu väntar på nästa tsunami. Det är verkligen en fruktansvärd dag för många idag.

Var glada att ni är med era nära och kära i tryggt förvar där hemma i Sverige! Jag önskar faktiskt att jag inte vore på plats just nu.

torsdag 10 mars 2011

In today and tomorrow and every day, there are 24 hours

30 anledningar till att älska mitt liv:

Jag...

1. lever
2. är i Japan
3. lär mig japanska (tror jag)
4. lär känna många roliga människor
5. lär mig laga mat
6. får se många häftiga platser
7. kan göra vad jag vill, när jag vill
8. får bättre lokalsinne
9. slipper -30 grader och hundra meter snö (!!!)
10. har tillgång till hundratals mysiga caféer
11. har tillgång till hundratals coola klubbar
12. har tillgång till hundratals underbara affärer
13. har tillgång till hundratals goda restauranger
14. har snart sommar
15. kan snart se körsbärsblomningen igen och gå på hanami!
16. har snaaaart vårlov och åker till Kyoto med mina parents
17. fyller snart år och hoppas på schyssta presenter
18. har mycket, mycket trevliga "huskamrater"
19. kan prata om vad jag vill (skitsnack helt enkelt) med mina svenska kompisar utan att någon fattar vad vi säger
20. har miljontals tillfällen att gå på promenader (=få motion)
21. har väääldigt bra tillgång till mina favoritgrejer så som japanska tidningar och skivor
22. är omringad av bagerier som luktar gott
23. kan glo på roliga människor varje dag
24. kan sjunga karaoke så ofta jag vill
25. kan ta purikura när jag vill ha minnen efter alla härliga tillfällen
26. kan äta tonvis med crepes, när som helst
27. får inspiration av snygga människor i snygga stilar dagligen
28. skapar minnen för livet
29. får utsätta mig själv för utmaningar (och klara dem)
30. har i alla fall aldrig tråkigt

DET NI!!

onsdag 9 mars 2011

You'll see your future if you look up, boys and girls be ambitious!

Tråkinlägg. Hatar att posta utan bilder, vem orkar det liksom?

Idag var en puckodag. Började med att jag vaknade upp och inte kunde röra mig. Jag tänkte egentligen gå igenom lite grammatik innan skolan, men min kropp ville verkligen inte stiga upp. Snoozade i typ 48 timmar tills det kom en liten jordbävning och väckte mig och så var det slut med skön sovmorgon.
När jag skulle gå hemifrån insåg jag att jag inte hade mitt tunnelbanekort eftersom jag bytt jacka, så jag fick springa upp till rummet igen. Men gissa vad jag gjort? Jo, låst in min nyckel såklart! Även den låg i andra jackan. Min hyresvärd var hemma så jag bad honom låsa upp men han hade inte sin universalnyckel heller. Som tur var hade jag 1000 yen i fickan, vilket räckte precis fram och tillbaka till skolan + mellanmål.

Väl i skolan så fick jag såklart göra omprov, vem hade förväntat sig nåt annat? Tänkte bra, då hinner jag gå igenom det hemma sen. Men näääädå, läraren bestämde att omprovet skulle ske på sista timmen så det var bara att sätta sig där och faila hårt. Hahahaha. Men det var bara 4 pers som klarade provet på första försöket om nu det var någon tröst.

Nuuuu sitter jag här och är asigt trött och nöter, nöter, nöter kanji som inte vill gå in i min hjärna. Det har känts som att jag har feber hela dan förresten. Trött och kokhet... men jag är inte sjuk, så det är nog snarare överhettning av för mycket studerande och dålig sömn? MEN JAG VÄGRAR GE UPP!!

Ge upp är för losers.

tisdag 8 mars 2011

But we're young and we won't panic

Sånt här humör är jag på när jag INTE pluggar! Ååååh karaoke, det borde alla människor få göra, hela tiden! Man blir så glad när man sjunger.

Sitter här med mina kära vänner kanjitecknen. Det går ändå hyyyfsat men det är tur för mig att skrivtestet är i övermorgon och inte imorgon! Testet idag gick förresten ganska bra, men jag fick hjärnsläpp på två tecken och ett hade vår lärare inte ens gått igenom... men mitt mål är alltid att det ska gå bättre än sist, och det kommer gå bättre än sist!

Har gjort mat fyra dagar i rad, det är ganska bra, eller hur? Idag gjorde jag så mycket att jag är proppmätt fortfarande (4 timmar senare). Quinosallad med ägg och avocado en dag, sallad med ost och keso en dag, quinoa med grillad fisk och gräddsås igår och idag pasta med pesto och soltorkade tomater. Väldigt... vegetariskt! Man märker vem som varit min mästare, haha.
Gick till en affär i Shinjuku idag som säljer europeiska och amerikanska varor till ett hyfsat billigt pris och kom därifrån med en hel del gottigheter! Imorgon kanske det blir nån röra med kidneybönor och kikärtor, men vi får se. Beror på om det blir plugg på Ben's Café eller inte...

måndag 7 mars 2011

Me and me and me

I söndags hängde jag med Antonia till Ueno där jag inte varit alls sen jag kom hit. Hon drog med mig till Ameyoko, en lång, smal shoppinggata med alla möjliga grejer, som jag aldrig aldrig besökt. Där fanns det till exempel färsk fisk, billiga nötter, fejk-parfymer, billiga skor, kläd-outlets, smink för halva priset och en massa stånd med japansk gatumat. Som till exempel små okonomiyaki-plättar och takoyaki. Ett väldigt mysigt ställe dit jagska ta mina föräldrar om en månad!
Fick också med mig en ryggsäck hem för typ 170 kronor. Har letat som en galning i flera veckor efter den perfekta väskan för mina skolböcker, men jag har så svårt att bestämma mig! Men den här gången slog jag äntligen till. Och vilken skillnad det är att ha böckerna på ryggen! Förut hade jag hälften i min axelremsväska (med årets tunnaste band) och hälften i en tygpåse på armen. Jättetungt och jätteont i ryggen, alltså. Men min ryggsäck har tjocka band, jag kände knappt att jag hade den på mig idag. Plus att den är hur rymlig som helst.

Lovade mig själv att gå och sova innan 12, men nu är den 20 över. Bara för att jag insåg när jag äntligen var klar med alla kanji att jag hade en läxa på 5 sidor också, haha! Men nu är den också gjord så jag inte behöver få panik imorgon innan skolan.

God natt mina kära vänner!

söndag 6 mars 2011

NO!

Neeeeeeej imorgon är det prov!! Och här sitter jag och försöker fatta, ännu halv 2 på natten, men det går inte! Aaaaaaah!! Känn paniken som byggs upp...

lördag 5 mars 2011

Japanese characters



Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att jag är en galning som genom att skriva samma ord om och om igen är en galning som lägger besvärjelser över folk - men si så är icket fallet. Det är bara jag som försöker nöta in kanji. Har skrivit vet inte huuuuur många sidor med samma 20 tecken igen och igen idag, ser helt sjukt ut! Men måste man så måste man.
Lame kvalitet på min kamera bara, men ni förstår principen.

fredag 4 mars 2011

Sometimes I feel lucky things are the way they are



Crepesen vi åt i söndags... inte dåligt va? Min är såklart den stora med choklad och bananer. Det här var lätt de bästa crepesen jag smakat i hela mitt liv. Jag älskar sötsaker och därför är jag lycklig över att det är helg igen! Har ett stort kryss över socker på veckodagarna. I alla fall för det mesta...

torsdag 3 mars 2011

Under the wide sky, one girl sings in Tokyo


Karaokeeee time!! Från när vi sjöng med koreanerna i måndags, bild snodd av (alltså kan jag få min kamera kanske?) Myeong. Haha, tror inte hon fick en skarp bild på mig på hela dagen, jag är verkligen exalterad när jag sjunger karaoke! Ser lite ut som en gris på första bilden också, men det kan man ju bjuda på.

Har prov på de två senaste kapitlen på måndag, så jag har inte så mycket tid till att sitta framför datorn. Kan ju inte fota något heller när jag inte har någon kamera. Min blogg-uppdatering är därför lite lägre än den brukar... men minst en gång om dagen har jag ju lovat så det ska det bli! Tycker det är roligt att skriva i bloggen, önskar att jag hade en superkamera så jag kunde dokumentera allt som händer, då skulle jag uppdatera hela tiden.

Ha en trevlig eftermiddag, I'm of to bed med ett gott samvete att jag lyckats öva kanji i fyra timmar!

onsdag 2 mars 2011

Soon, we'll all be able to meet up and have fun together


Bild = typ 5 år gammal? Jag och Sofia på en av våra årliga julträffar vi alltid hade på gymnasiet. Jag förstår inte var all tid tar vägen?

Det är så roligt när folk plötsligt ringer en på Skype, jag blir så glad då! Ibland tror jag inte människor förstår hur mycket man kan börja längta efter saker. Eller vänner. Visst har jag roligt nästan hela tiden, men ibland vill man göra saker man är van vid och träffa människor man känner sig bekväm med, blir så trött av allt nytt. Var därför så himla kul att få ett samtal av Sofia idag när jag höll på att plugga! Ja, ni borde alla vara på Skype oftare!!
Sofia kommer också och hälsar på mig i augusti (se, nu finns det ingen återvändo kära du, nu står det på min blogg) vilket tycker jag är braaaa gjort av henne! Och så Lina i juli... perfect!
Någon som känner sig sugen på hösten? Haha.

tisdag 1 mars 2011

A good thing

Har haft lite dåligt samvete över datorn som varit så seg på sista tiden och anti-virus-programet som verkat gått ut för flera veckor sedan. Soh-kun i mitt sharehouse lånade min dator och blev helt förfärad över hur långsamt den gick! Så blev han lite arg på mig när han insåg att jag inte har ett ordentligt virus-program och VIPS så hade han laddat ner två stycken gratis, rensat datorn från onödiga filer och scannat allting! Tydligen jobbar han med det, haha. Hur lyckas jag alltid tajma in att bo med människor som kan göra mig tjänster? Det måste vara min speciella lilla talang tror jag!

Men kom inte och fråga vad jag kan ge tillbaka... är inte direkt bra på något/har ett värdefullt jobb. Kanske mitt glada humör och min ständiga positivitet? (Det hade i alla fall varit mammas svar). Eller så får jag helt enkelt bli expert på att baka? Det är ju mitt mål hur som helst!


Men nuuuuu är det väl ändå läggdags kan jag tänka mig. Fast shit vad lust jag fick att se på E.T?? Måste vara för att de spelade filmmusiken på Oscarsgalan.

All kinds of food

Maten igår kväll. Nabe med grönsaker och smält ost, delish! Nabe ligger högt upp på listan över god japansk mat.


Älgpasta tillagat av Nathalie! Dagens middag. Vad ska jag ta mig till när hon flyttar ifrån mig? Jag kommer svälta ihjäl... tur att mamma och pappa kommer nästa månad! Hehe.

Har just tittat på Oscarsgalan från igår kväll. Awsome att Nathalie Portman vann! Hon är en av mina absoluta favoritskådespelerskor. Kommer ihåg hur jag pratade om hur perfekt det hade varit om hon och Scarlett Johansson hade varit i samma film, och så två veckor senare kom The Other Boleyn Girl! Har dock inte sett Black Swan än, vilken är snudd på kriminellt. Men den kommer inte hit förrän i maj!
Nuuu tänkte jag ta fram mina böcker och studera några timmar.