Blogg listad på Bloggtoppen.se

söndag 27 maj 2012

At the airport

Nu ar jag pa Haneda Airport och vantar pa min flight. Har redan checkat in och lamnat vaskorna, tankte ga igenom sakerhetskontrollen efter det har och sen satta mig och vanta vid gaten. Lika bra att sitta dar sa att man kan kanna sig saker! Har missat nog med flyg i mitt liv...

Igar kvall foljde mina gamla sharemates med mig till flygplatsen, hjalpte mig med alla vaskor pa taget (kopte extra bagage over internet innan jag kom hit). Sen at vi middag har pa flygplatsen, sjalvklart fick det bli ett japanskt set! Maste ju passa pa medan jag ar i Japan, Sen ser jag faktiskt fram emot lite svensk mat! Mamma skrev att hon bakat kanelbullar... mmm.
Mina kara vanner drog hem efter vi atit, runt tio, sa sen dess har jag roat mig sjalv hela natten. Last en bok, last en tidning, lost korsord, druckit kaffe och juice, ovat DJing, osv osv... mitt mal var att inte somna och det klarade jag ju!

Ha det bra, vi ses i Sverige!

lördag 26 maj 2012

Treated with kindness






 

Från min avskedsmiddag med sharematesen igår. Thaimat på Pepas Café Forest i Inokashira-Koen här i Kichijoji. Blev bjuden både på själva maten och sen de här goda efterrätterna! Jag visste inte om att jag skulle få det, så släckte de plötsligt ner hela restaurangen och alla började skrika "Mata aeru yo ne~" (som betyder "Vi kommer ses igen"), till och med de som jobbade där. Så fick jag blåsa ut ett ljus i en bakelse och önska mig något, precis som om det vore min födelsedag! Även texten på tallriken säger "Vi kommer ses igen... utan tvekan, Maria ♥" Sååå gulliga de är, mina storasystrar.
Jag har tänkt på det, hur lycklig jag är som haft dem och alla andra vänner här i Tokyo. Om ni ändå visste hur snälla och generösa folk har varit mot mig, jag förundras dagligen över hur stora hjärtan en del människor har. Ja, om det är något jag har lärt mig så är det att det finns många osjälviska människor i vår värld, som ger och ger utan att kräva tillbaka. Det är precis tvärtom mot vad man kan tro.

fredag 25 maj 2012

Two days left of this chapter in life


Fina, fina Mana när vi åt koreansk BBQ i förrgår. Det var verkligen helt otroligt gott! Om någon befinner sig i Tokyo eller ska hit, så kan jag rekommendera den här restaurangen. Den heter Tonchan (とんちゃん) och ligger i Shin-Okubo, koreanska kvarteret. Jag har ätit där förut också, både för att det är gott men också för att det är så himla billigt. All mat ni ser på bilden kostar ca 90 kronor! Ligger många liknande restauranger i hela området, men just den här är typ en minut från stationen. Jag äter väldigt mycket vegetarisk mat, men ibland blir jag helt tokigt sugen på kött! Då slår jag alltid till men någon typ av BBQ.

Har för övrigt bara två riktiga dagar kvar. Imorgon ska jag sortera, packa och städa och sen träffa Erica på eftermiddagen. Min värdmamma vill väldigt gärna att vi alla ska äta sukiyaki tillsammans, medan både jag och amerikanerna är kvar i huset, så det blir middagen. Hon är så ruskigt snäll och otroligt generös!
På söndag ska jag träffa mina sharemates för lunch (favvo-avocadoburgarna här i Kichijoji), de har alla tagit ledigt för min skull. Sen ska de hjälpa mig med väskorna till flygplatsen och så blir det även middag där! Tyvärr måste de ju åka hem med sista tåget, men själv kommer jag att spendera natten på flygplatsen med böcker, tidningar, godis och några liter kaffe. Sen avgår mitt flyglan i ottan på måndag. Är så himla glad att de följer med, så blir det genast en massa saker jag slipper oroa mig för.

torsdag 24 maj 2012

What I'll miss and what I expect


Hängde med de här två sötnosarna när jag var ute och klubbade i lördags. Kommer verkligen, verkligen sakna Tokyos nattliv. Funderar på att gå ut lördag natt i helgen också, men kommer spendera söndag dag med vänner, städa ur mitt rum och sen dra till flygplatsen på söndag kväll. Måste stanna där över natten eftersom mitt plan flyger så tidigt på morgonen på måndag, finns varken tåg eller bussar och taxi är alldeles för dyrt! Är rädd att om jag festar kommer jag vara helt utmattad och somna på flygplatsen söndag natt och sen typ råka missa planet. Jag menar... för det har ju aaaaaldrig hänt förr! Eheh... (men då inte för att jag festade).

Kollade Luleåvädret och tydligen har ni det ganska varmt just nu och ni kommer ha 20 grader nu på lördag! Men sen kommer jag hem och då ska temperaturerna givetvis ligga runt 14 grader resten av veckan, med den kallaste dagen nästkommande lördag; 9 grader. Jahamentackdå. Får väl hoppas väderleksrapporten ändrar sig!

onsdag 23 maj 2012

If you're with friends, the food tastes better



Träffade som sagt Mana idag, vi åt yakiniku (koreansk BBQ) och sen handlade vi massa ansiktsmasker som jag ska ta med mig till Sverige. De är ju så mycket billigare här! Önskar Mana kunde följa med mig hem, men hon ska till Hawaii imorgon. Fusk!

tisdag 22 maj 2012

Started out my week of good-byes

Imorgon ska jag träffa min fina bästis Mana! Hon har lyckats göra tid för mig i sitt schema en sista gång, vi trodde båda att det inte skulle hinnas med så jag blev riktigt glad. Vi tänkte åka en sväng till Shin-Okubo (Korea-kvarteret) och äta lite koreansk mat! Hon är verkligen en av de personerna jag kommer sakna mest i Sverige. Alla bilder nedanför är från när vi var på Disney Sea för några veckor sedan.





måndag 21 maj 2012

I don't know how, but somehow I'm always a master at chaos


Rolig eftermiddag det blev. I alla fall lite spänning i vardagen. 

Allting började med att mamman i familjen som jag bor oss ringer och ber mig ta in några madrasser som hänger på tork på balkongen. Självklart gör jag det. Slänger dem på min säng, stöter till väggen i samma veva. Efter någon minut lägger jag märke till att en röd lampa lyser på en fjärrkontroll som hänger på väggen. En stor knapp med oläsliga kanji är intryckt. Jag inser att jag måste slagit i knappen med en av madrasserna (alternativ med kläder eller resväskan, var i färd med att sortera när mamman ringde) och gör det normala, stänger av. Självklart blir jag även nyfiken på vad det är för fjärrkontroll. Tänker jag det logiska; till någon elektronik. Till en AC, lampa eller fläkt, kanske. Trycker på knappen igen för att försäkra mig om att jag inte startat något som inte ska vara på, men än en gång händer inget. Stänger av igen och tänker inte mer på det.
Tre minuter (jag svär, det kan inte ha varit längre tid än så!) ringer det på dörren. Jag blir inte så förvånad, tror att det är mannen som kommer med drycker eller en försäljare. Eller postgubben. Så ser jag i övervakningskameran att det står en polis utanför ytterdörren. DÅ blir jag förvånad kan jag säga! Drabbas av halv panik. "Vad har jag gjort? Är något fel? Så full var jag väl ändå inte i helgen!?" men går givetvis och öppnar. Där utanför står mycket riktigt en allvarlig polisman.
"Är allt som det ska?" frågar han på japanska. Jag stammar fram ett ja och när min blick vandrar bort bakom polismannen ser jag tio till. Och inte en eller två polisbilar, utan tre. Och fler och fler tillkommer!
"Någon har tryckt på alarmet, "säger den bittre polisen.
Jag ser stumt på dem.
"Alarmet, är allt som det ska?"
"Ehh..." får jag ur mig, klickar verkligen inte i min hjärna.
"Fröken, ni förstår väl japanska?" undrar en leende, ung polisman som står bakom den bittre.
"Ehh... ja, jo, visst! Visst förstår jag!"
"Men hur var det med larmet, har du inte startat det?"
Alla poliser stirrar på mig. Så kommer jag på att jag råkade trycka på den där knappen i mitt rum, det måste ju vara den! Den unga polisen ber att få komma in för att stänga av larmet medan jag ber om ursäkt tiotusen gånger. Han ler och säger att det inte är någon fara, det är ju bara tur att det inte hänt något allvarligt!
När vi går ner igen har flera andra slags bilar anslutit sig, en man som ser ut att jobba på typ Fukushima kärnkraftverk, iklädd munskydd är inte lika trevlig som den unge polismannen. Han ber barskt att få se mitt mitt Alien Registration Card (som vi utlänningar använder som substitut för passet). Han får det ögonblickligen och skriver upp kortets nummer, mitt namn och mitt telefonnummer. De säger att de är klara, jag ber om ursäkt tusen gånger till innan jag stänger dörren.
Fem minuter senare är de ändå kvar, så jag sticker ut huvudet genom dörren och frågar om allt är okej.
"Jadå, fröken," säger den unge polismannen, "oroa er inte! Vi måste bara guida bort alla polisbilar och utryckningsfordon som är på väg hit, så de inte kommer i onödan!" Åh jasså, jaha, bara det. Tänker på grannarna som måste undra vad tusan som försiggår. Med så många polisbilar utanför huset, den där utlännings-tjejen som bor med där nu måste ju vara riktigt kriminell!
Polisbilarna står kvar i ca tio minuter till innan de åker iväg. När jag tittar ut genom fönstret ser jag att de ber en kille köra runt kvarteret istället för in på vår gata. Så mycket plats tar de upp på vägen, alla dessa polisbilar.

Försöker sedan ringa mamman tio gånger under två timmar. Men hon jobbar och hennes mobil är avslagen. När hon kommer hem möter jag henne i hallen. Tar ett andetag och ska just berätta vad som hänt då hon avbryter mig.
"Du behöver inte säga något," säger hon, "jag vet vad du har gjort."
"Ja, jo jag... det var liksom en olycka som hände..."
"Jag vet det! Polisen ringde mig på jobbet och sa att du råkat utlösa larmet."
"Ja, de kom liksom och plingade på här."
"Jo, jag hörde det!"
Jag vet inte om hon är arg eller irriterad eller trött på att ha mig där som alltid ställer till med både det ena och det andra. Tills hon brister ut i ett gapskratt.
"HAHAHA, poliser som kommer på utryckning! Och så står där en förvirrad, blond svenska! De måste ha blivit så förvånade! Talade du japanska med dem!?"
Jag nickar.
"Ååååh, ännu bättre! Ja, för de ringde för att fråga om jag möjligtvis hade någon på home stay just nu. Jag undrar vad som hänt om jag sagt nej, tänk vad roligt om du fått följa med till stationen! Spänning enda in i slutet, hahahahaha."
"Jovisst, och bli inskriven i brottsregistret, just vad jag vill."
"Men din min där inne i polishuset, den hade ju varit rolig att se!" Hon slår sig på knäna, torkar tårar ur ögonvrån. Hon har rätt, lite komiskt hade det ju varit. Ändå kan jag inte låta bli att känna att två dussin japanska poliser utanför huset är drama som räcker och blir över. I veckor. Man blir ju nervig för mindre.

lördag 19 maj 2012

Blue


Mina nya ballerinaskor för 990 yen (inte ens 90 kr)! Väldigt enkla men rätt söta. Det har legat kring 27 grader några dagar nu, så det började bli lite varmt med mina rätt så tjocka sneakers.

Har varit rätt mycket i helgen, inatt var jag ute tills morgontåget på ett en klubb som heter Vision i Shibuya. En riktigt bra lokal med många rum! Var mina kompisar som hade eventet där så det var många som jag kände. 
Tvungen att vakna tidigt (ja, jag tycker halv ett är tidigt om man gått och lagt sig halv sju) för att hinna till en fotografering. Vi fotade riktigt somriga, naturella bilder längs floden i Futako-tamagawa. Ett ställe som jag alltid gillat och faktiskt ofta tänkt att det skulle passa bra att ha en fotografering på! Och så hade fotografen tydligen tänkt samma sak. Vart riktigt lyckat, fick se bilderna i kameran och jag gillade det. Men nu är jag jättejättetrött och orkade inte ut och festa inatt också som jag först tänkte. Istället blev det häng på ett café här i Kichijoji med några kompisar. Och dessutom har jag blivit solbränd då jag inte alls kom ihåg att smörja in mig med solkräm innan vi började fota! Klantigt.

Fy tusan vad jag ska sova imorgon.

torsdag 17 maj 2012

I don't understand where time is flying off to



Bara nio dagar (japansk tid) kvar tills jag drar till Sverige igen. Jag förstår inte var tiden tar vägen? Jag menar, när den tickar bort, var får den plats? Försvinner verkligen bara alla förbrukade sekunder helt och hållet? Det kan man ju klura i en evighet på.

Förresten kom jag på alldeles nyss att det är mina föräldrars bröllopsdag idag. 26 år! Så grattis till dem. ♥ Lätt att komma ihåg eftersom det även är Norges nationaldag sjuttonde maj.