Sayonara See You Again Adois Bye Bye Chacca!

Med tanke på hur allting ser ut med kärnkraftverken - de verkar inte få stopp på det inom den närmaste framtiden, snarare tvärtom - har jag bestämt mig för att evakuera bort från Japan. Min ursprungliga plan var att bege mig söderut ut mot till exempel Kyoto, men med tanke på att det var en jordbävning i Nagano förut idag, på skalan 7, så betyder det att även inlandet är utsatt för risker. Just nu rör sig jordplattorna så mycket under Japan att det är svårt att säga exakt var nästa skalv kommer att ske.
Har funderat länge och väl på Korea. Men ifall ett kärnkraftverk verkligen skulle totalkapitulera tror jag att det är säkrast att hålla sig ifrån den här delen av Asien över huvud taget. Jag tror att kärnkraftverken kommer stå bra som det ser ut nu, men man kan aldrig veta med naturens krafter. Plötsligt drabbas Fukushima av ytterligare en jordbävning eller tsunami och då är det ju kört. Jag vill inte vara i närheten då.
Slutligen har jag alltså kommit fram till att resa hem till Sverige i 2-3 veckor. Då hinner förhoppningsvis läget förbättras och man kan överblicka hur förödelsen av kraftverken kommer att se ut. Förhoppningsvis har jag även mina föräldrar i bagaget! Det lägliga är att jag har vårlov från och med nästa vecka fram tills 12 april, så inte ens skolan kan hålla mig kvar. Mina terminsprov däremot hoppas jag på att få göra efter lovet istället. Vi tänker nämligen lämna landet redan på onsdag - just nu känns det mest ju förr desto bättre! Vi behöver dock morgondagen på oss för att prata med skolan, hyresvärden, packa lite och säga hejdå till våra sharemates och andra vänner.

Jag lämnar Japan med blandade känslor. Jag vet att jag kommer tillbaka väldigt snart och det är en tröst. Jag kommer däremot inte kunna sova en blund på hela tiden och jag kommer oroa sönder mig över alla mina underbara Tokyo-vänner! Jag önskar att jag kunde få med mig dem allihop till Sverige. Tyvärr och stolta nationalister som de är vill ingen av dem lämna sitt folk. Jag ser inget fel i det, och de har bett mig att åka hem till mitt land eftersom jag har den möjligheten.

En del svenskar har påpekat att jag är dum som inte ville hem på en gång (och jag vill egentligen fortfarande inte det) men jag tror att ni måste vara här, på plats, och älska Japan lika mycket som jag för att förstå. Jag tänker inte ens börja förklara varför jag känner som jag känner, men Japan är som ett andra hem för mig, på riktigt. Det känns som jag hör hemma här på samma sätt som jag hör hemma i Sverige. Jag verkligen älskar det här landet, de här människorna och den här staden! Och eftersom vi inte heller har sett någon förödelse, vi alla mår bra och är hela och kan fortsätta som vanligt är det svårt att inse den riktiga faran. Alla bilder ni ser, som sagt, är ju inte härifrån och det enda sättet vi påverkas (hittills) är psykiskt. Hade det inte varit för kärnkraftverken hade jag stannat kvar, utan tvivel. Kanske till och med volontärarbetat på lovet. Vilket jag kanske gör ändå, när jag är tillbaka här.

Så vi ses i Sverige om några dagar! Kommer fortsätta uppdatera idag och imorgon och när jag är hemma också. Ska ju ändå bli skönt att träffa alla er!!