Blogg listad på Bloggtoppen.se
Visar inlägg med etikett Morning Musume. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Morning Musume. Visa alla inlägg

lördag 14 april 2012

Stars

Idag var jag bjuden på konsert av en kompis. De heter °C-ute och är med i samma agentur som Morning Musume som jag skriver om ibland. Deras biljetter är svindyra, så det är inget jag hade pungat ut för själv! Men riktigt bra var de, bättre än jag förväntade mig. Trodde inte det var möjligt att dansa två timmar i sträck, samtidigt sjunga live och dessutom få det att låta BRA! De skar inte en enda ton på hela konserten, riktigt imponerande. Fast samtidigt, borde jag vara så förvånad? De är ganska unga (16-21 år) men de har ändå uppträtt i över tio år! Tror den yngsta bara var 6 år när de började. Med det i bagaget borde de väl i alla fall ha utvecklats lite...
Finns en annan grupp som heter AKB48, faktiskt Japans överlägset populäraste. De är överallt här i Tokyo, var du än vänder dig! De säger att AKB48 har mer makt än regeringen och att i deras senaste popularitets-tävling fick vinnaren fler röster än vad premiärministern fick i valet! Det är ju grymt, men för att vara ärlig har jag inte så mycket övers för dem. Seriöst, får jämt frågan varför jag inte gillar dem istället, men när man verkligen säger anledningarna så blir det så obvious. För det första, AKB48 sjunger ALLTID playback och det är så sjukt tråkigt! Dessutom går hela deras image ut på att typ alltid ha bikini eller underkläder på sig... tycker inte det är så jättelämpligt när de har medlemmar som är tretton år? Dock verkar det ju sälja alldeles utmärkt. Men jag känner mer, varför inte välja ett band istället där det verkligen går ut på att ha talang? Där man går på en konsert och får valuta för pengarna och inget jädra jidder med playback!? Visst, någon gång kanske det kan bli orent även för dem (inte idag dock), men de jobbar åtminstone hårt. Dessutom är °C-ute grymma på att dansa!

Vet att inte speciellt många svenskar gillar den här musikstilen och dessutom sjunger de ju på japanska, men ändå, om någon nu skulle bli intresserad av att lyssna. När jag nu malt på om dem i X antal år.





tisdag 31 januari 2012

To those who cares

Lägger endast in de här musikvideorna för att visa "vanlig" japansk pop. De här videorna är ganska milda om man mäter i galenskap... två singlar som kommit ut denna månaden, första gruppen är S/mileage och andra gruppen Morning Musume. Random much? Tänk att jag fortfarande förvånas efter 6 år med japansk popmusik. Men allvarligt... kycklingar!?


måndag 24 oktober 2011

Youth doesn't have any right solutions


Idag var jag och inhandlade Morning Musumes nya album 12, Smart. Ja, det betyder att de släppt 12 skivor (eller egentligen 14, men jag räknar inte deras cover-album), vilket är en hel del om man tänker efter!  Och ni som tänker nu "men de ser ju ut som 12 år, hur kan de ha hållt på så länge?!" Och det kan ma ju verkligen undra. Svaret är att gruppen har roterande medlemmar, dvs att när någon slutar (eller officiellt "tar examen") så kommer det in nya medlemmar. I princip. Den yngsta medlemmen är faktiskt yngre än gruppen själv! 

Hur som helst, min favoritsång från albumet är Silver no Udedokei, mycket på grund av halvt fail rapping med random engelska ord, gud så kul! Så om ni vill lyssna kan ni göra det nedan, eller så kan ni förstås låta bli.

fredag 30 september 2011

Now's Party Time!


Nu ska jag dra iväg till Shinjuku på efter-partyt till den där konserten jag inte kunda gå på. Såg att det var många aktiviteter som rör Morning Musume, typ nästan bara deras låtar som spelas och så har de även karaoke och tror de ska visa nån film. Kanske konsertklipp? Kanske väger upp lite för att jag inte kunde gå på konserten?

Tidigare åt jag middag i Shibuya med mamsen och pappsen. Det blev japansk stil idag också, tror de uppskattade maten nästan lika mycket som igår, tur det!

Imorgon ska vi bara gå omkring och mysa. Finns ju många fina/spännande områden att strosa omkring i. Jag vet precis hur de känner, när man är på semester i Tokyo vill man mest bara insupa atmosfären!

tisdag 27 september 2011

Spots on the nails, spots on the heart


New nail design! Röd leopard, som ni kan se? Glittrar verkligen i verkligheten, hur söta som helst! Men bättre kamera än sådär finns inte här i huset...

Lite nere är jag idag, för jag blev erbjuden att köpa en biljett på FÖRSTA RADEN I MITTEN I TOKYO DOME till Morning Musumes konsert (ett av mina absoluta favoritband, om någon missat det), men sen insåg jag att biljetten kostar 80 000 yen, ca 7400 kr. SKOJAR NI MED MIG ELLER?? 7400 kr?! Det är mer än min månadshyra! En flygbiljett till Sverige och tillbaka! Var tvungen kolla auktionssajter på nätet, för jag trodde jag höll på att bli lurad först. Men nej, liknande biljetter hade sålts för ungefär samma pris. Alltså, den populäraste medlemmen och ledaren för gruppen "tar examen" efter 10 år (dvs slutar) så det är hennes avskedskonsert + att de ska introducera nya medlemmar. Ja, lite invecklat system de har, jag vet. Men iaf, det är extra dyra biljetter pga det... kan inte få tag i billigare på sämre plats heller för det är bara 3 dagar till konserten och slutsålt sedan länge. POOR ME! Har aldrig velat gå på en konsert så mycket som nu! Tomten, gör så det blir jul och så kan du ge mig en biljett i julklapp. Tack.

Men jag ska på mina kompisars konsert den 2:a oktober. En mycket liten tröst, men den finns där iaf. Ja, måste tänka på allt positivt och bra som händer nu för att väga upp för det här (att jag inte är rik). Att mamma och pappa kommer i övermorgon, att vi ska till Disney Sea och andra roliga ställen. Att jag ska träffa Mana snart som jag saknat och inte sett på över en månad. Att jag var bäst i klassen på terminsproven, i särklass. Att jag ska sjunga karaoke imorgon med mina kinesiska kompisar. Att jag har fina gel-naglar som kommer vara fina i typ en månad till. Att jag fått pengar från CSN och kan shoppa glatt... eller... näpp. Inget hjälpte. Får väl gå och sova bort den här ledsamma känslan. SUCK.

EN DAG SKA JAG BLI RIK. RIKTIGT RIK. Jag ska bli karriärkvinna. Sen ska jag åka till Japan och gå på dyra konserter varje gång jag är ledig. No doubt about it.

måndag 26 september 2011

Let's sing our hearts out


Yey! Blev karaoke idag med några bekanta efter skolan! De dyrkar Morning Musume precis som jag, så det blev ju typ bara låtar från dem. Det gillade jag!

Nu dricker jag juice, random nog, blev sugen på det helt plötsligt. Ska självklart gå och lägga mig på några minuter. Kom hem kvart över tolv, mycket senare än jag trodde att jag skulle komma hem! Och då var jag tvungen att springa och ta ut pengar för jag hade visst inte betalat hyran än, haha. Upptäckte då till min lycka att jag fått pengar från CSN! Hipp Hipp Hurray!! PARTYYY!! (Eller snarare mer aktiviteter med mamsen och pappsen nästa vecka)

torsdag 22 september 2011

I just want some harmony in my life



Någon var lite... packad, när de gjorde musikvideorna Morning Musumes nya dubbel-A-singel? Särskilt video nr 2, den är ju helt sinnesjuk! Men det är ju kul, eller?

Idag gjorde vi äääntligen de sista testen, jag hade fruktansvärd huvudvärk. Har inte haft ont i huvudet på över en vecka, men idag slog det till. Presterar alltid sämre med huvudvärk, så säkert denna gång också... men jag gjorde i alla fall mitt bästa.
Efter skolan gick jag med nästan alla kinesiska tjejerna plus Natascha och drack lite på HUB, för att fira att det är över nu med all ångest. Det var väldigt roligt, vi börjar ju lära känna varandra rätt bra nu och det uppstår sällan pinsam jag-förstår-inte-vad-du-säger-tystnad längre.

Imorgon är jag ledig för det är någon random japansk röd dag. Ingen vet vad den betyder men det viktigaste är att den finns! Ska ägna dagen åt att bada, läsa, gå och handla, städa och ja, plugga lite också.

Godnatt! Klockan är typ redan 2 här. Känns som en fredagkväll!

onsdag 24 augusti 2011

What I sing when I sing karaoke

Hej hej!

Som ni ser har min blogg ändrat utseende lite! Vad tycker ni? Snälla, kommentera eller låt mig få veta på något annat sätt om ni tycker att den är sämre/bättre/för vit/för tråkig/ni vill ha tillbaka rosa/osv. Min pappa gjorde headern åt mig, men den byter jag nog ut om en snar framtid? Vi får se hur det känns såhär först!
Jag gillar iaf min nya design, jag tycker den känns fräschare än förut. Är galen i rosa men jag tröttnade faktiskt lite... man får inte vara rädd för förändringar heller!

Idag har jag sjungit karaoke med 3 kinesiskor och en ryska från skolan, det var hur kul som helst! Karaoke är typ mitt fritidsintresse, haha. Jag kan sjunga varje dag dygnet runt om det nu vore så.

Om någon är intresserad så är det här några av låtarna jag brukar sjunga på karaoke, de två sista videorna med engelsk subtitles:

Morning Musume - Furusato (som betyder typ "Min hemstad")


Bakgrundsfakta om Morning Musume: Ett av mina, om inte mitt allra mest, omtyckta band. De är en grupp som består av åtta medlemmar för tillfället, men det har varierat från allt mellan fem medlemmar och sexton medlemmar under historien. De har varit aktiva i ungefär fjorton år och ingen av de tjejerna i videon är längre med i dagens line-up. De var länge Japans största tjejgrupp, men har fått se sig slagna av allas små älsklingar AKB48 (som består av, ja - 48 medlemmar) sen några år tillbaka. De fortsätter dock vara respekterade i musik-världen.

YUI - Good-bye days


Bakgrundsfakta om YUI: Min stora idol. Hon började spela gitarr när hon var fjorton, skrev sin första låt när hon var femton och släppte sin första singel när hon var sexton! Hon gör alla sina låtar själv och är fortfarande bara 24 år gammal. Den här låten är med i hennes debutfilm Taiyou no Uta (Solens Sång) där hon spelar en flicka som är allergisk mot solljus och hennes enda vän är hennes gitarr. Se den, den är ursorglig och fin på samma gång!

Ayaka - Okaeri (Välkommen hem)


Bakgrundsfakta om Ayaka: Hon är också 24 år, men spelar inte sjuk på film, utan är tyvärr sjuk på riktigt. Hennes rakt uppgående musikkarriär fick ett abrupt slut när hon blev diagnostiserad med Basedows sjukdom för två år sedan. Det är en autoimmun sjukdom, en överdriven produktion hos sköldkörteln.
Okaeri är ledsången till ett japanskt drama, som var början till århundradets mest romantiska bröllop. Där träffade hon nämligen skådespelaren Hiro Mizushima, alla japanska tjejers drömman, som spelade en av huvudrollerna. Han stod också på toppen av sin karriär när han plötsligt meddelade att han skulle lägga sitt skådespeleri åt sidan för att gifta sig med Ayaka och ta hand om henne medan hon är sjuk. Chocken var stor i Japan - i det här landet medger inte kändisar att de dejtar (det är en dödssynd), men det gav ändå Hiro en miljon + i kanten! Ayaka var blott 21 år när de gifte sig.

Vet att en del som läser min blogg älskar japansk musik och japansk populärkultur, så det var lite service till alla er! Men det är iaf de låtarna jag helst sjunger.

söndag 22 maj 2011

Happy summer wedding


Är inte det här lite roligt? Yaguchi Mari, en av Japans kändaste och mest omtyckta idoler, fd medlem av Morning Musume, hade en presskonferens idag för att hon förlovat sig. Hennes kille heter Nakamura Masaya och är även han en känd person i Japan, fd medlem i gruppen D-BOYS. Yaguchi är 145 cm och Nakamura är 192! Hans hand ser lika stor ut som hennes huvud... man kan inte tro att hon är 3 år äldre! Jag vet inte varför, men jag tycker det är lite gulligt ändå på något sätt. Fast hur kramas man? Han kanske får ställa sig på knä? Eller hon på en stol?

För övrigt ska jag träffa Natta imorgon. Yey!

söndag 8 mars 2009

Perspektiv och reflektioner



Jag och Miki var till Disneyland!
Miki var förvirrad och tappade bort hälften av sina saker, vi köpte Mimmi Pigg-öron, åkte berg-och-dal-banor, träffade Mimmi och Musse, åt jättegod mat, åkte oändligt många olika "Värld-rundor" med tåg, hade FINT VÄDER och framför allt slösade oändligt mycket pengar!!
Jag hade dock ont i hela kroppen så jag kunde knappt röra mig. I början hade jag tagit värktablatter men effekten började avta allt eftersom så jag ville dö mot kvällen. Det var fjärde dan i rad jag hade så ont, och idag med. Grinade igår morse när jag vaknade, kunde knappt stå på benen av smärta och förutom dem värker mina armar och min rygg obeskrivligt. Jag vet inte vad som är fel men kul är det inte! Bävar inför att gå till skolan imorgon, vad smärtsamt att sitta ner i tre timmar. :( Jag vill bara ligga ner och aldrig resa mig upp!
Jaja, jag hade kul i alla fall och jag tänker skriva mer en annan dag när min kamera har batterier igen så ni kan se för er själva!

Innan jag lägger mig vill jag bara dela med mig av lite (okej, mycket) reflektioner av vad jag sett och lärt mig sen jag kom hit. Jag har bara bott här i två och en halv månad men herregud vad jag har fått perspektiv på livet i Sverige och på svenskar. Det flesta saker jag kommit på om Sverige är bra faktiskt. Det är ofta jag kommer på mig själv med att tänka vilken jävla tur att det inte är sådär i Sverige. Visst, jag verkligen hatar snö och kyla, jag är så glad att jag sluppit snöstormen och mörkret. Jag gillar inte heller att det verkligen aldrig händer något spännande hemma (även om jag uppskattar tystnad i alla fall ibland) och jag tycker verkligen inte om att man måste vara så lagom hela tiden. Jag gillar inte svenskheten på det sättet att man aldrig kan säga att man är bra på något, att man gjort något fint eller ett man är stolt över sig själv. Vissa kallar det "den svenska jämlikheten" men jag kallar den "den svenska avundsjukan". Den suger faktiskt för det mesta. Men det finns andra saker jag är tacksam över, till exempel det här:

1. Att vi inte har fotoböcker med 11-åringar som poserar i bikini och som bara köps av män i medelåldern. Det är sant. U15-idols (Under 15) är populära i Japan och ingen verkar tycka att det är särskilt konstigt. De ger ut fotoböcker på fotoböcker och många ger till och med ut DVD:er där de inte gör annat än står och poserar i bikini eller school girl-uniform till lite olika musik. Jag börjar vänja mig vid det själv och det skrämmer mig. För det är ju helt sjukt egentligen. Vad har egentligen en 11-åring att komma med? Ingenting!! Så vad är det folk vill se? Jo, ett barn i bikini. Jag upprepar: Sjukt.

2. Att vi inte har barn-idoler. Glöm att Amy Diamond började när hon var typ 11. Vet ni vad idoler i Japan är? De sjunger, dansar, är med i tv-serier och olika talk-shows, de är komiker, modeller och har ibland egna tv-program som antingen utspelar sig i ett kök eller i skolan. Det låter ju kul och allt, men det låter också väldigt jobbigt för ett barn. Och glöm inte att det här är Japan, landet där ingenting förvånar en. Det finns t ex en idol som heter Kago Ai som var en medlem av Japans största tjejgrupp Morning Musume. De har ett system där de roterar medlemmar, tar in nya generationer allt eftersom de gamla har "graduations" och istället får solokarriärer. Hon blev medlem i gruppen när hon var 12 år gammal, som en del i fjärde generationen, och vart genast en av de populäraste eftersom hon var ett litet gulligt busfrö. När hon var 17 år fastnade hon på bild där hon rökte och umgicks med en man typ tredubbelt hennes ålder och blev sparkad av agenturen. Förra året, 19 år gammal, gjorde hon comeback och berättade då i en intervju att under tiden hon var medlem i Morning Musume så var hela hennes image bara till för att sälja. Hon tänkte hela tiden på "hur är idolen Kago Ai? Hur beter sig idolen Kago Ai? Jag måste vara rolig och söt annars vill ingen veta av mig" och så skapade hennes idol-karaktär. Den söta, kvicka, roliga, oskuldsfulla idolen som man bara vill äta upp. Och när hennes karaktär allt eftersom ökade i popularietet kunde hon inte ta sig ur den, hon var fast.
Hon kunde heller inte göra ett snedsteg eftersom hon, jag säger det igen: 12 år gammal, var den som försörjde familjen. Hon berättade att inte en enda gång kollade hon sitt lönekuvert, utan gav den direkt till sina föräldrar. Om hon skulle göra något fel skulle det betyda att hon blev mindre populär och inte tjänade nog med pengar till sin familj. Därför strävade hon ständigt efter att vara den perfekta idolen Kago Ai. Fatta press på en 12-åring, det skulle det aldrig hända i Sverige. Låt mig också notera att idoler i Japan inte tjänar speciellt mycket, ungefär vanlig lön, eftersom deras agenturer tar det mesta av pengarna.
När hon blev medlem hade hon också fått skriva under ett kontrakt att hon inte skulle ha en pojkvän, endast 12 år gammal gillade hon inte ens pojkar så det var lätt för henne att lova något sådant. Men när hon blev äldre och började tycka om en kille led hon jättemycket för hon visste att det var omöjligt för dem att vara tillsammans. I Japan är det nämligen så att idoler absolut inte kan ha pojk-/flickvänner för det förstör fansens drömmar om en framtid med idolen. När hon sen träffade den tredubblet gamla mannen var han den första hon kunde prata om sina problem med, och det var det en sån lättnad att få göra det. När de hamnade i tidningen och det hela blev en stor skandal kände hon att allting var förstört och väldigt orättvist. Hon blev satt i husarrest i ett helt år och fick inte gå ut. Allt hon gjorde om dagarna var att kolla på tv och läsa. Hon ville verkligen åka utomlands och plugga engelska, men när hon frågade agenturen sa de nej, hon fick absolut inte lämna huset. Istället slutade hon äta, blev allt magrare och låg till slut apatisk i sin säng. Några gånger försökte hon ta självmord men misslyckades. Till slut kom den dagen då husarresten var över, och hon lovades att få komma tillbaka till agenturen allt eftersom, med början som receptionist. Efter någon månad blev hon dock än en gång fotad när hon rökte, och blev utkickad för gott. Hon var rädd för framtiden, men insåg också vilka möjligheter det gav henne och hon kände den största lättnaden hon känt i hela sitt liv. Hon var fri.
Därför: jag gillar Morning Musume, faktiskt. Jag gillar ännu fler tjejband och pojkband med unga tjejer och killar, men de flesta brukar ha medlemmar som är över 13. Men nu när det kommer band efter band med 6- och 8-åringar kan jag inte låta bli att bli äcklad. Och att folk dömmer dem och har åsikter om dem äcklar mig ännu mer. Och att de säkerligen inte vet vad de ger sig in på är obvious. Hallå, de är så små att de knappt vet vad de gör. Vidrigt!!

3. Att vid rusningstid (morgontågen och ca halv åtta på kvällen) är tunnelbanorna inte så knökfulla att det krävs intryckare för att alla ska få plats. Alla youtube-filmer ni sett om japanska morgontåg är sanning. Se upp så du inte dör, ungefär. En av mina kompisar svimmade en gång på tåget för att hon fick så lite luft och nästan dagligen när man ska till skolan så rinner svetten längs ryggen. Jag kan inte ens beskriva hur less jag är på trängeseln, det är något man måste uppleva själv för att förstå. Jag stänger av hjärnan, jag vet inte ens vad jag tänker på när jag står på tågen. Allting här helt blankt från och med det man kliver på tills det man kliver av.

4. Ännu värre än själva trängseln är att under den här tiden är alla chikan framme, det är jag nästan mest tacksam över att vi inte har (så många) av i Sverige. Chikan betyder direkt översatt typ "pervers man på tåg", ett fenomen som är väääldigt populärt i Japan. Jag brukar åka med Martin till skolan. Fyra gånger har jag inte gjort det, och två gånger av dessa har någon tafsat på mig. Första gången ville jag bara spy när jag klev av och andra gången var jag mest förbannad. Tredje gången (vi får hoppas att det inte blir en tredje gång, men om) då svär jag att jag ska ta tag i den jävelns hand, hålla upp den och skrika "CHIKAAAN~~" så att alla hör. Precis ALLA tjejer jag känner här har nån gång blivit tafsad på i tåget. Det är inte för inte som många tåg har speciella kvinnovagnar mellan sju och halv tio varje morgon.

5. Vi har bestämda arbetstider, får övertids-lön och massa semesterdagar. Jag menar det verkligen när jag säger på den här punkten är svenskar alldeles för bortskämda. Okej, jag klagade också på skola och jobb och jag lär göra det även i framtiden, men jag kommer alltid ha i bakhuvudet att det finns länder som har det värre. Här i Japan är det såhär: människor jobbar ihjäl sig. Och det är inte bara ett uttryck i det här fallet, det är sanning. Det finns till och med ett ord för det, i direkt översättning "död på grund av utmattning i led av för mycket arbete". Vanligast bland unga tjejer som jobbar i bland annat klädbutiker. De ses inte på som vanliga människor, de ses som maskiner, eller robotar. Här kommer en lista i listan:
- För det första jobbar de inte bara vanlig arbetstid, de jobbar ibland flera timmars övertid. De får oftast inte pengar för övertiden heller, utan jobbar övertid gratis. "Men klaga hos chefen då!" tänker ni nu. Ja, om det ändå vore så lätt. Det enda som händer är att chefen säger "okej, så jobba inte övertid då. Men då får du inte jobba nåt annat heller. Tror du inte att det finns hundratals med tjejer som vill ha ditt jobb? Jobba eller bli sparkad, mig kvittar det". Så de stackars flickorna tvingas jobba ändå. För om de får sparken kan det vara väldigt svårt att få ett nytt jobb.
- De har inte tid att äta eller sova. De går upp tidigt, de lägger sig sent. Ibland varken går de och lägger sig eller vaknar. Och eftersom de jobbar i klädbutiker (eller allmänt att de är japanska tjejer) måste de se bra ut också, vilket kräver flera timmars tillfixning varje morgon. Vissa affärsbiträden ser ut som zombies, de är sjukligt smala och har döda ögon. Och jag tycker synd om dem.
- De jobbar i ständig volym. Varje japansk affär, i alla fall i de mer populära distrikten, dunkar ut så hög musik att man inte hör ett ord av vad någon annan säger. Jag vet inte om affärerna tävlar med varandra om vem som kan spela högst eller om de bara vill hetsa folk med att köpa saker. Själv bli jag less efter några minuter, men de stackarna jobbar ibland över tolv timmar i streck.
- De jobbar i ständig stress. Behöver jag ens utveckla mig? Det här är Tokyo, ett av de mest överbefolkade ställena i världen. Hur kan de inte ha det stressigt?
- De skriker sig hesa. "Irrashaimase~~" när någon kommer, "arigatou gouzaimashita~" när någon tittar på något, köper något eller går. De skriker ut priser, de skriker ut storlekar, de skriker ut specialerbjudanden. Skriker, skriker, skriker.
Allt det här leder till: de hinner aldrig känna efter hur de mår, hur slitna de är eller hur trötta de är. En dag faller de bara ihop och dör. Bara sådär. Död på grund av utmattning i led av för mycket arbete. Kanske det sorgligaste jag har hört talas om. Det är därför jag ofta tänker "tur att när jag ska börja jobba så blir det i Sverige". Tacksamhet.

6. Att strävan efter perfektion är väldigt låg i Sverige. Japanskor fixar sig, fixar sig igen och fixar sig igen. Och bantar, och bantar och bantar. Och måste hitta en perfekt man innan de fyller 25, typ, då ingen vill ha dem längre för att de är för gamla. Och innan de lägger på sig 5 kilo och blir för tjocka. Hetsen är olidlig ibland, jag svär. Och den smittar tyvärr av sig efter ett tag.

7. Vanliga saker som: min egen säng, en dusch som har jämn temperatur, mammas mat alternativt mat utan nudlar eller ris, ett större rum att röra sig i och luft som inte är förorenad är saker jag uppskattar med Sverige.

8. Tystnad. Jag kan inte beskriva det så att folk förstår, men här är man alltid omringad av ljud. Hemma i guesthuset är det så tunna väggar så man hör allting i korridorerna, i skolan är det såklart alltid livat eller någon som pratar och vi ska inte ens tala om ljudet i stan. Bilar, motorcyklar, musik, människor, människor, människor. Jag blir tokig. GE MIG ETT TYST HEM! Ge mig en tyst skogspromenad, ge mig en shoppingrunda där jag kan andas och kan tänka, ge mig en tyst lokalbuss, ge mig en tyst stund på uteplatsen hemma... bara det är tyst! I alla fall för en kvart, jag står inte uuuuuut!
Säkerligen att jag kommer vara spyless på tystnad efter två veckor hemma. Men just nu är jag spyless på ljud men det finns ingenstans jag kan gå för att slippa det. Det är hemskare än jag kan beskriva. Jag är ständigt slut i huvudet.Usch.

Det finns massa mer saker, men jag kan ta upp det nån annan gång, om jag orkar. Men tro nu inte att allt är dåligt med Japan, verkligen inte. Tvärtom finns det sjukligt med saker vi borde lära oss av japanerna. Kanske jag borde göra en sån lista också? Vem vet, kanske i framtiden.
Nu måste jag sova för det är skola imorgon. Hur jag nu ska orka kliva upp när jag har så ont överallt. Jaja, hoppas på förbättring till imorgon. Alla ni som läste min uppskatta Sverige-lista: well done. Ni får gärna kommentera den!!

Godnatt :)