Allting krånglar! Internet, mailen, bilduppladdningen... och för att inte gå och lägga mig med högt blodtryck struntar jag i allt sånt just nu! Jag är jättetrött och alla idiotfunktioner gör mig arg. Vill bara lyckas med ett inlägg först. Utan bilder då.
För övrigt kan jag ju ta och berätta att råttorna inte är borta ur huset. Varje kväll när jag går ner och borstar tänderna ser jag någon smita förbi, antingen i köket eller i hallen. Och på senaste tiden har de börjat springa över golvet fast vi pratar och stimmar. Idag fick jag nästan hjärtsnörp när en sprang förbi mig, den kom från hallen och kilade in under kylskåpet. Fick Nikki och Soh att jaga ut den ur köket. Målet var att få den att springa ut ur ytterdörren, men den gömde sig i hallen någonstans. Efter att ha rensat ut alla skor vi 10 pers äger (det är ju en del) hittade vi ett hål långt in i ett hörn som antingen leder ut i det fria eller in i väggen. Hur som helst täppte vi för hålet med allt vi kunde hitta och någon dag i veckan ska vi gå på mer hål-jakt. Vi har försökt allt, ultratyst ljud, gömma all mat, olika sorters fäller och gift, men inget fungerar! Nu är allt som finns att göra att leta rätt på alla hål och förhindra att de tar sig in. Älskar stället jag bor på och människorna här, men råttorna får mig seriöst att fundera på att flytta ibland. Så himla vidrigt. Alla säger att den bästa lösningen är att skaffa katt, men här är ju husdjur förbjudet.
Har förresten fått en qipao, en kinesisk traditionell klänning, av mama Nacchan! En rosa med kort kjol, korta ärmar och hög hals. Och så köpte hon en likadan, fast i svart och med lång kjol till sig själv. Grejen är bara att de är för små! Det är våra målklänningar säger hon, varje fredag ska vi tydligen ta på oss dem och se när dragkedjan går och dra upp högre och högre. Hon är verkligen inte speciellt japansk när det kommer till dieter, hon tycker att det ska gå långsamt och att vi inte ska bry oss om vågen så mycket. Det är centimeterna som räknas. Och så är hon noga att påpeka hela tiden att vi "we're not on a diet, we're just shaping up!" Haha, hon kanske är svensk egentligen? Men det är bra med någon som har ett sunt sätt att se på viktnedgång! Förresten känns det ganska skumt att gå ner i vikt när man redan är "normal", men ibland måste man helt enkelt bara göra det som krävs och inte gnälla så mycket.
För övrigt kan jag ju ta och berätta att råttorna inte är borta ur huset. Varje kväll när jag går ner och borstar tänderna ser jag någon smita förbi, antingen i köket eller i hallen. Och på senaste tiden har de börjat springa över golvet fast vi pratar och stimmar. Idag fick jag nästan hjärtsnörp när en sprang förbi mig, den kom från hallen och kilade in under kylskåpet. Fick Nikki och Soh att jaga ut den ur köket. Målet var att få den att springa ut ur ytterdörren, men den gömde sig i hallen någonstans. Efter att ha rensat ut alla skor vi 10 pers äger (det är ju en del) hittade vi ett hål långt in i ett hörn som antingen leder ut i det fria eller in i väggen. Hur som helst täppte vi för hålet med allt vi kunde hitta och någon dag i veckan ska vi gå på mer hål-jakt. Vi har försökt allt, ultratyst ljud, gömma all mat, olika sorters fäller och gift, men inget fungerar! Nu är allt som finns att göra att leta rätt på alla hål och förhindra att de tar sig in. Älskar stället jag bor på och människorna här, men råttorna får mig seriöst att fundera på att flytta ibland. Så himla vidrigt. Alla säger att den bästa lösningen är att skaffa katt, men här är ju husdjur förbjudet.
Har förresten fått en qipao, en kinesisk traditionell klänning, av mama Nacchan! En rosa med kort kjol, korta ärmar och hög hals. Och så köpte hon en likadan, fast i svart och med lång kjol till sig själv. Grejen är bara att de är för små! Det är våra målklänningar säger hon, varje fredag ska vi tydligen ta på oss dem och se när dragkedjan går och dra upp högre och högre. Hon är verkligen inte speciellt japansk när det kommer till dieter, hon tycker att det ska gå långsamt och att vi inte ska bry oss om vågen så mycket. Det är centimeterna som räknas. Och så är hon noga att påpeka hela tiden att vi "we're not on a diet, we're just shaping up!" Haha, hon kanske är svensk egentligen? Men det är bra med någon som har ett sunt sätt att se på viktnedgång! Förresten känns det ganska skumt att gå ner i vikt när man redan är "normal", men ibland måste man helt enkelt bara göra det som krävs och inte gnälla så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar