Even on sunny days, there are rainbows in 100% pink

Hahahahahahaha.

Tillåt mig skratta.

Hahahahahahahahahhaahhaahhahahahaha.

Den här bilden är så otrolig. Jag vet inte hur länge vi skrattade efter att vi sett den. Borde typ döpa om min blogg till Lost in Tokyo eller nåt! Den beskriver verkligen min ständiga sinnesförvirring till punkt och pricka. Var är jag? Vart ska jag gå? Är det långt kvar? Höger? Eller var det vänster? Jag har absolut zero lokalsinne! Dessutom ser jag ju lite smått äcklad ut också, som att jag undrar vad fan nån där i bakgrunden håller på med. Vilket man alltid undrar i Tokyo. Eftersom japaner är galna.

För övrigt gick provet idag rätt så hyfsat. Eller det var ju knappast perfekt, säkert inte ens 50%, men när man på förhand tror att man inte ska kunna fylla i en enda fråga är det ju ett stort framsteg. Hade lite extra tutoring innan vi började med en lärare och en till tjej i klassen. Hon är till och med ännu sämre än jag, och då menar jag inte lite. Hon kan knappt presentera sig, typ. Men det finns inga lägre klasser på vår skola, så vad finns det att göra?
När vi kom hem såg jag och Natta på Lost in Austen. Har ni missat den underbara serien så knappra genast in titeln på någon streaming-sajt eller nedladdningssida (om ni nu är sånna som törs sånt). Till det åt vi rostat bröd med ost och marmelad. Mmmmmm.