Har många goda vänner här i Tokyo, men man blir nog allt lite extra nära de man bor med trots allt. Just nu bor jag med 10 stycken japaner, 2 är ganska nya så de känner jag inte riktigt än, men de övriga 8 räknar jag alla in till min "japanska familj". Jag är självklart lillasyster (för jag är yngst), sen har vi en mamma, ett antal storasystrar, två storebröder och en mormor. Vår pappa har tyvärr flyttat ut, men jag hoppas att han lever gott i Kanada.
Den som jag står allra närmast i min japanska familj är nog Hiromi ändå. Vi gör många aktiviteter tillsammans; går på matsuri, gör manikyr, besöker SPA, hyr filmer och så gillar vi båda sötsaker (så det blir en del café-besök också). Vi är tycker rätt lika om saker och ting med. Vi kan aldrig ha diskussioner för vi håller bara med varandra. Förutom när det kommer till tjejer och sport, där är hon lite mer gammalmodig... men framförallt skrattar vi jämt. Högt och mycket. Alltid när vi kom hem till huset när Glenn bodde här utbrast vi alltid fnittrande "Oh, we had so much FUN!!" och Glenn svarade alltid ironiskt "no, I can't believe it, you two never have fun!?" Bara typ, jämt.
Sen har vi fått någon slags märklig connection att vi vet var den andra är stora delar av tiden. Och tre dagar i rad har vi, utan att ha pratat med varandra tidigare under dagen, lyckats tajma in samma tåg och samma vagn. På helt olika, random tider alltså. Första dagen halv tio, andra dagen halv tolv och tredje dagen halv sju. Är inte det lite mystiskt? Antar att vi har någon slags timer i huvudet så vi känner när den andra tänker åka hem, hahah. Det är nästan så att det börjar bli lite creepy...
Men i alla fall. Blir nog svårt att ta sig hem till Sverige, antar att vi alla bara kommer bli ännu närmre under det återstående året. Tänker ofta på hur jobbigt det kommer vara att skiljas åt, ändå är avsked inte ens nära än. Fast hemma väntar ju min riktiga familj och alla mina svenska vänner, och de är väl visserligen inte fy skam de heller!
(Sen får vi ju se om jag förlänger min vistelse eller inte, men jag är samtidigt sugen på att gå universitet. Har ingen aning om vad dock?)
Den som jag står allra närmast i min japanska familj är nog Hiromi ändå. Vi gör många aktiviteter tillsammans; går på matsuri, gör manikyr, besöker SPA, hyr filmer och så gillar vi båda sötsaker (så det blir en del café-besök också). Vi är tycker rätt lika om saker och ting med. Vi kan aldrig ha diskussioner för vi håller bara med varandra. Förutom när det kommer till tjejer och sport, där är hon lite mer gammalmodig... men framförallt skrattar vi jämt. Högt och mycket. Alltid när vi kom hem till huset när Glenn bodde här utbrast vi alltid fnittrande "Oh, we had so much FUN!!" och Glenn svarade alltid ironiskt "no, I can't believe it, you two never have fun!?" Bara typ, jämt.
Sen har vi fått någon slags märklig connection att vi vet var den andra är stora delar av tiden. Och tre dagar i rad har vi, utan att ha pratat med varandra tidigare under dagen, lyckats tajma in samma tåg och samma vagn. På helt olika, random tider alltså. Första dagen halv tio, andra dagen halv tolv och tredje dagen halv sju. Är inte det lite mystiskt? Antar att vi har någon slags timer i huvudet så vi känner när den andra tänker åka hem, hahah. Det är nästan så att det börjar bli lite creepy...
Men i alla fall. Blir nog svårt att ta sig hem till Sverige, antar att vi alla bara kommer bli ännu närmre under det återstående året. Tänker ofta på hur jobbigt det kommer vara att skiljas åt, ändå är avsked inte ens nära än. Fast hemma väntar ju min riktiga familj och alla mina svenska vänner, och de är väl visserligen inte fy skam de heller!
(Sen får vi ju se om jag förlänger min vistelse eller inte, men jag är samtidigt sugen på att gå universitet. Har ingen aning om vad dock?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar